Antónia Adelaide Ferreira föddes uppe i Douro-dalen i byn Regua 1811. Hon kom från en mycket välbeställd familj. Fick barn och blev änka vid endast 30 års ålder. Hon hade ett oerhört driv på de vingårdar som hon ägde och var en behjärtansvärd person som såg till att folk hade sysselsättning och barnen en skolgång. Antónia blev känd för sitt ledarskap i framställningen av Portvin och än idag lever hennes namn fortfarande kvar. Idag är det hennes barnbarn på de mest ansedda vingårdarna som förvaltar hennes arv på bästa sätt.
I måndags efter en smått brokig start där halva gruppen inte fick sitt bagage anlände vi med vår chartrade buss till byn Regua. Här driver en av hennes barnbarnsbarn vingården Quinta Do Vallado. Som vanligt hade jag förbeställt samma meny som förra året med baby-get till varmrätt och den ljuvliga toscakakan till dessert. Först deras somriga Prima på Moscatel-druvan till förrätterna för att fortsätta med endruvs-vinet Sousão. Till geten serverades deras ”fields blend” vilket är ett brukligt namn, då man en gång i tiden inte var så nogräknade med vad man satte för vinranka i marken. Vallado förknippas främst med Portvin och det satt fint med en 20 years Tawny till kakan.
Douro Boys är sammanslutningen av fem vingårdar, som skulle lyfta Douro-dalen till nya höjder med sina bordsviner för trettio år sedan. Idag är man bara fyra kvar då Quinta D. Vale Maria lämnat. Enligt rykten kommer kanske även Vallado lämna inom ett par år, då inte längre familjen är majoritetsägare, utan en större aktör är med och styr familjegården. Men att plocka in en ny medlem i denna grupp är inte aktuell enligt Miguel Roquette på Quinta Do Crasto.
Vädret har varit väldigt nyckfullt uppe i Douro detta år. Ganska mycket bränder och extremt höga temperaturer under augusti månad, även om få vinhus drabbats. Men de svalare temperaturerna runt 25 har gjort alla positiva och det kom faktiskt lite regn under den gångna helgen. Kanske skulle druvorna behöva lite mer solsken för att mogna perfekt.
Som stor ”Vintage Port samlare” var jag väldigt nyfiken på om man bestämt sig på de klassiska husen att deklarera en ny ”Classic Vintage Port”. Senast var 2017 och här tummas det inte på kvalitén. Det blev varken en Vintage 18, 19, 20, 21, 22 eller 2023 och nu tisslas det och tasslas det att 2024 kommer att bli en Vintage. Som vanligt får man vänta i två år och se. Om ett år vet man med säkerhet.
Vi bodde under tre nätter på ljuvliga Vintage House i Pinhao. Ingen ville lämna detta ljuvliga hotell i torsdags. Sandra på Wine & Soul tog emot oss med öppna famnen i tisdags. Hon är väldigt uttömmande i sina berättelser och även om vi har en tid att passa, så överskrids den alltid. Men det gör inget och då speciellt inte när hon plockade in två utsökta extra viner. Familjens gård Quinta do Manoella är i en lättare stil och jag har alltid föredragit deras kraftpaket från Pintas. Både deras klassiska röda vin som Vintage Port imponerade stort på gruppen.
För tio år sedan byggde familjen Symington upp ett besöks-centra på Quinta Do Bomfim. Här kan man visa förbipasserande turister hur tillverkningsprocessen går till och man kan få sig en provning. Jag hade beställt en ”Vintage Single Quinta provning”. Alltså ett årgångs-betecknat portvin från ett mellanår, som i detta fall: Warres 2005, Grahams 2012 samt Dows 2013. Här fick vi möjlighet att jämföra de olika hus-stilarna och hur 2005an med sin ålder utvecklats i positiv riktning. Med mina försänkningar hos familjen Symington blev vi inbjudna till familjens villa för en god lunch. Samtliga blev överraskade hur gott White Port/Tonic är och på Bomfim har man fattat proportionerna som skall vara 50/50. Det är viktigt att det vita Portvinet är torrt eller halvtorrt. Här serveras husmanskost från husmor i rustik stil och vi avslutade med en 1992 Colheita från Warres samt 2000 Vintage Port från Dows.
Höjdpunkten på resan är alltid onsdagen då jag hyrt en större barkbåt där vi färdas i lugn och ro på floden mot Quinta Do Crasto. Familjen är mina faddrar i Confraria Vinho Do Porto och man gör sitt yttersta för att vi skall få en oförglömlig upplevelse. Miguel Roquette tog oss runt och berättade än en gång om sina stora hotell-planer. En dröm vision på 13 miljoner euro, som skall vara klart 2028. En timme njöt vi vid deras helt ljuvliga infinity-pool med massor av vitt, rosé och aptitretare innan vi bjöds till bords av Miguel.
Han skämmer alltid bort mig, men denna gång tog priset med Alteide, Reserva Vinhas Velas, Touriga Nacional 2019 i dubbel magnum Och därefter två ikoniska viner från familjens skattkammare: Vinha Do Ponte 2010 samt Vinha Maria Theresa 2006 båda i dubbel magnum. En enkel flaska av dessa viner kostar 275 euro på gården och då pratar vi om en ungdomlig 2019. Vi blev helt tagna när vi fick avnjuta dessa båda viner från Portugal´s två mest ikoniska växtplatser. Vi avslutade självklart med två Port: 1997 Vintage Port samt 2005 Colheita. Stämningen var på topp när vi seglade tillbaka till Pinhão. På kvällen åt vi ännu en fin middag på Quinta Do Bomfim och deras restaurang som drivs av stjärnkocken Pedro Lemos.
I torsdags lämnade vi lugnet bakom oss för pulsen i Porto. Många tror att vinhusen ligger i Porto, vilket är helt fel. Lodgerna ligger på andra sidan floden i Vilanova de Gaia. Detta för att Gaia ligger i skugga med bättre klimat för lagringen av vinerna. Taylors bjöd verkligen upp till dans med en fin rundtur av eminenta Susanna. Vi provade tre Port innan vår egen Karna Fredriksson fick öppna en 2007 Vintage Port med glödgad tång. Den ansvarige misslyckades med försöket och han hade alla ursäkter i världen. Karna lyckades till vårt stora jubel. Vi åt en ljuvlig lunch nere vid floden i stadsdelen Foz.
Pedro Lemos är den klart mest lysande stjärnan på den gastronomiska himmelen i Porto. Jag har besökt honom i stort sett vartenda år nu i 15-20 år på hans enstjärniga krog. För ett år sedan flyttade han ner mot floden. Kanske för att vinna en andra stjärna?
Vi var sex vänner som söktes oss dit och vi blev direkt mycket imponerade av restaurangen, som är betydligt luftigare än den tidigare. Menyn på sju rätter är lika bra som vanligt och kanske är den ett par snäpp upp i kvalitet. En del klassiker som anklever-mousse med ljuvlig brioche var självklart en av signatur-rätterna. Flytet i servicen var påtaglig och jag tror aldrig Pedro Lemos varit bättre. Mycket självklart från havet och den underbara duvan som huvudrätt.
Vi drack väldigt gott:
Béreche et Fils Brut från Champagne är alltid god. Vita Bucaco Branco Reservado från Bairrada på druvorna Bical och Maria Gomez är för mig kanske landats bästa vita vin i sällskap med Lusus från Dão där druvan Encrusado uppträder ensam. Till levern serverades en halvsöt Verdelho reserva Velha 10 anos Madeira från Barbeito. Det blev två ljuvliga röda: 2022 Chryseia som är samarbetet mellan Bruno Prats i Bordeaux och familjen Symington samt 2011 Quinta Do Vesuvio, som tog priset som största röda vin denna kväll. Till våra två desserter blev det ett glas Moscatel Roxo Excellent från Sétubal utanför Lissabon. Kvällen avslutades med att Pedro Lemos stolt visade oss runt i sitt fina kök, vinkällare och private diningroom. Vi lär ses om ett år igen.
Fredag och sista dagen i Porto. Vi anlände till Graham´s Lodge vid 11-tiden och fick en som vanligt proffsig visning. Denna dag var det fokus på Tawny Port och vi provade 20 years, 30 years samt en Colheita 2007. Här kunde man följa hur tiden på fat påverkar vinet och ju längre desto mer oxidation i vinet. Smakerna gick lite isär i gruppen… men samtliga viner var ljuvliga. Symington familjen är enormt proffsiga och allt dom arrangerat för mig och min grupp har varit toppen.
Efter detta fina besök och lite inköp i butiken så blev det en väldigt god lunch där jag beställt chuleton. Detta är en mjölkko från Galicien som grillas över öppen eld med stora mängder grovsalt. Köttet serverades i perfektion ”Rare”. En promenad ned för slänten till floden, över bron och in i gamla stan för att insupa pulsen och gyttret av folk. Så fint Porto är. Kvällen avslutades med en fin skaldjursmeny på O Gaveto nere vid kusten i Matosinhos. Tyvärr hade inte dykarna denna dag fått tag på percebes.
I skrivande stund är det lördagsmorgon här i Porto och om en stund åker vi till flygplatsen för att flyga hem. Det har varit en helt fantastisk resa med mycket information och skratt. Om ett år är jag tillbaka, då jag dubblerar denna resa. Resa 2 nästa år är redan fullbokad.
Nu kommer jag att ladda om batterierna i veckan som kommer. Om en vecka är det dags för Ribera del Duero & Madrid i kombination. Höjdpunkten den kommande veckan är min WineMakersDinner på Sillen & Makrillen på torsdag. Då kommer Eguren och Sierra Cantabria från Rioja på besök. Detta vinhus håller jag högst i regionen med sina helt fantastiska viner som kommer att presenteras under middagen som : El Puntido, San Vicente, Finca El Bosque samt Victorino från Toro i olika årgångar.
Ha nu en riktigt fin vecka!
Det blir kräftskiva med grannarna på gatan i kväll när vi landat!
Håkan