Vädret här i Cape Town har varit helt magiskt. Hela veckan en klarblå himmel och en temperatur på mellan 26 – 30 grader. Cape Town är inte riktigt sig likt och den stora partygatan Long Street upplever ett lugn jag aldrig skådat. Klassiker som The Dubliner och Mama Africa har slagit igen för att bara nämna några som drabbats av pandemin.
I måndagskväll hade jag ett bord bokat på den asiatiska tapasrestaurangen Haiku. Här har man stängt temporärt och flyttat sin kokkonst runt hörnet till klassiska, indiska Bukhara. Här samspelar krogen med dessa båda krogkoncept och man lyckades återigen alldeles förträffligt. Tuna-tacos, prawn-cakes, dumplings samt Peking duck satt perfekt. Vi inledde med Carthology från Alheit Family Vineyards i Swartland vilket är en Sémillon/Chenon Blanc blandning. Sen jämförde vi två Pinot Noir från klassiska vinhus i Hemel-en-Aarde Valley. Där drog Bouchard Finlayson ”Galpin Peak” det längsta strået mot Hamilton Russell.
I tisdags tillbringade vi hela dagen i Constantia. Först Klein Constantia där Alan Wickström radat upp ett koppel av utsökta viner. Intressant att jämföra deras Constantia Sauvignon Blanc mot Metis där man samarbetar med Pascal Jolivet från Sancerre. Här upplever man något mer syra i den franska kopplingen. Men Vin de Constance tar alltid priset och detta vin är utan tvekan Sydafrikas mest berömda vin utanför landets gränser. En enorm elegans med sin sötma på ca. 300 gram.
Vidare besökte vi granngården Buitenverwachting och i deras vackra trädgård, med det över tvåhundra år gamla pinjeträdet, ledde ägaren Lars Maack en provning. Som sig bör fokus på Sauvignon Blanc där vi provade ett par varianter från olika växtplatser som tydligt präglade vinernas stil. Det röda Christine har alltid varit en favorit och nu är det årgång 2014 som gäller. Lars tycker att vinet är en baby och bjöd även på en 2006a som vi avnjöt på den efterföljande lunchen på Beyond Restaurant. Det är den meriterade kökschefen Peter Tempelhoff som basar bland grytorna. Ljuvliga smaker i något större portioner än på hans fine dining krog FYN inne i Cape Town.
På kvällen var vi några i gruppen som besökte just FYN Restaurant. Här får man en stor avsmakningsment med alla läckerheter ni kan tänka er. Smakerna sitter, men portionerna var alldeles för stora. Ägarinnan Jennifer som kommer från La Colombe fick denna information och lovade att banta ner rätterna när jag återkommer om två veckor med nya gäster. Jag valde lite unika viner från Alheit Family Vineyards i Swartland: Hemelrand Vine Garden som är en blandning av Chardonnay, Chenin Blanc och Viognier, La Colline som är en 100 %-ig Sémillon, Nautical Dawn samt Broom Ridge vilka båda är gjorda på Chenin Blanc. Alldeles lysande viner med en fräschör och alkoholhalt på 13 %. Vi rundade av till vår springbok med en helt makalös Pinot Noir från Newton Johnson och deras prestige Seadragon. Detta vin slog till och med Tesserlaarsdal som blivit en ny favorit från Hemel-en-Aarde borta vid Hermanus. Jag förstår verkligen att FYN rankas högst på den gastronomiska himmelen i Cape Town.
I onsdags började vi dagen med lite motion då vi fick en guidad tur genom Kirstenbosch botanical garden. Vi började uppe på toppen och vandrade neråt med hjälp av Andrew Jacobs humoristiska guidning. Vi var några som valde stranden i Camps Bay med god lunch på Paranga. Här avnjöt vi en av landets främsta Chardonnay: Nine Yards från Jordan, men sin påtagliga ekighet i fin balans med frukt och syran. Gruppen samlades åter och på kvällen besökte vi min gamla favorit i Waterfront. Baia Seafood med deras ljuvliga, grillade skaldjur indränkta med garlic butter. Till denna platta serverades Glen Carlou Chardonnay från Paarl.
Jag kör alltid en tur till Robben Island. De som besökt fängelseön tidigare brukar avstå. Jag fick många positiva reaktioner från mina gäster och en fördetta intern som suttit i sex år på ön av politiska skäl guidade runt bland cellerna. En stund om eftertanke. Jag och några vänner besökte Pier Restaurant, som jag kollade in för tre veckor sedan. Samma meny och mina vänner njöt i fulla drag. Vi började med ett glas Cap Classique Pieter Ferreira Blanc de blancs, där man verkligen fick en ”Champagne-känsla”. Vidare en europeisk inspirerad Chardonnay från Newton Johnson i Hemel-En-Aarde. Luddite Syrah från samma distrikt och årgång 2010 agerade huvudrättsvin. Det blev även ett glas Boplaas Vintage till osten och vi lämnade krogen supernöjda strax för midnatt.
Vi lämnade Cape Town bakom oss i fredags morse. Vår chaufför Hendry styrde bussen upp mot Stellenbosch där vi inledde med ett besök i skulpturparken Dylan Lewis. En fantastisk park där man följde en snitslad bana och tittade på alla fina konstverk. Det var sedan dags för vinprovning och vi besökte historiskt viktiga Rust En Vrede. Jag hade beställt en prestigeprovning med fem röda viner. Vanligtvis brukar mina gäster beställa hem, men vinerna var billigare på Systembolaget. Lunch hos Bertus Basson på Overture at Hidden Valley är alltid en höjdare och efter mycket fisk- & skaldjur ljublade många över den grillade köttbiten. På kvällen skulle vår guide Richard Hilton presentera sina fyra viner på 96 Winery Road. Två Viognier och två Syrah. Kul för min gode vän att alla älskade hans välgjorda viner. Richard avslutade kvällen med att bjuda på sin Grappa.
Ett besök på Hartenberg är något alldeles extra. Här slår hela teamet knut på sig själva med att ställa upp på ett helt fantastiskt sett. Vi åkte ut bland fälten på ett släp bakom en traktor för ett första stopp för att avnjuta lite canapéer. Här serverades deras Riesling samt två Chardonnay med The Eleanor som toppvin. Skörden var i full gång och vi hälsade på plockarna samt damerna vid sorteringsbordet. Därefter en god lunch i deras lummiga trädgård. Carl Schultz bjöd på Gravel Hill Syrah 2016 & 2006 + ett koppel av andra goda viner. Mina gäster utropade detta besök som det bästa någonsin. Carl Schultz är på väg till Helsingborg och det lär bli en WineMakersDinner i maj månad.
På kvällen träffade jag Alex Dale och hans Chrystelle. Vi var hembjudna till ett legendariskt par i vinvärlden. Cathy Van Zyl och Philip Van Zyl. Cathy har den tyngsta vintiteln man kan få… MW = Master of Wine och Phil är redaktör för vinguiden John Platter. Det blev massor av gott vin: Rosé Champagne, Bourgogne, Beaujolais, Mosel , Barolo och någon Sydafrikan. En fantastiskt trevlig kväll.
Nu är det halvtid på resan. Mina gäster har sagt till mig att fortsätter jag så här så blir det 5 stjärnor. Och jag kan lova massor av trevligheter. Besök på Rustenberg, Boekenhoutskloof samt Raats Family Wines. Måltider på Delaire Graff, La Petite Férme och Glen Elly innan vi flyger upp till safarin på Tshukudu på torsdag. På lördag flyger mina gäster hem via Johannesburg och jag flyger ner till Cape Town igen. På lördag bor jag hemma hos Richard Hilton och på söndag tar vi emot nästa grupp.
Sköt om er!
Håkan