Middag med min fina familj och en otrolig överraskning

Veckans bild får bli på min underbara familj. Man märker i dessa tider hur mycket det betyder att träffas och ha trevligt tillsammans. Markus & Sofia som bor i Stockholm kom ner i tisdags och i fredagskväll samlades vi för en bättre middag. Huvudrätten bestod av en Flapsteak Wagyu från Snake River Farm i Idaho. En helt fantastisk köttbit som jag först brynte tillsammans med vitlök och timjan på järnet och därefter in i ugnen i fyrtio minuter på 150 grader. Då blev köttet perfekt. Till detta två Bordeauxviner med 25 år på nacken.

Men innan vi satte oss till bords så fick jag en helt fantastisk överraskning. Barnen och Lis höll ett fint tal till mig inför min stundande 60-årsdag den 14 juli. Man hade spelat in en film med klipp från barnens uppväxt med många härliga minnen. Låten ”Always the sun” med The Stanglers spelades i bakgrunden och jag kan erkänna att jag blev väldigt rörd. Filmen avslutades med På spåret… och – Vart är vi på väg? Jag fick en massa ledtrådar och det skulle visa sig att det rätta svaret var byn Vallauris nere på Core d´Azur och Franska Rivieran. Min present från familjen var att man hyrt en fantastisk kåk mellan den 12 – 17 juli för att fira mig. Helt fantastiskt!

Jag har alltid älskat denna del av Frankrike och jag besökte området för första gången som tågluffare 1978 och jag föll pladask för Cannes. Det blev därefter 19 somrar i rad med nedslag i olika byar längs denna mytomspunna kuststräcka. Efter ett antal somrar på Mallorca har vi på senare år återvänt och senast förra året med en vecka vardera i Cannes och Antibes. Med denna överraskning i bagaget har jag satt igång med att planera resan ner då jag och Lis tänkte ta bilen med olika stopp under en vecka i Alsace, Bourgogne, Vonnas, Rhone, Les Baux, Rians etc…

Det har faktiskt blivit padel fem gånger den gångna veckan och tre besök i bastun i Höganäs. Idag kom man inte i vattnet vid herrarnas stege då isen låg ganska tjock. På damernas gick det bättre då vi fick till en liten vak.

Som vanligt öppnar jag en god butelj så gott som varje kväll tillsammans med Lis. Ibland gör man lite reflektioner över hur länge olika viner håller. Oftast håller vinerna betydligt längre än vad man förväntar sig. Ett vin som dessvärre vacklade lite i veckan var ”favoriten” Aalto PS från Ribera del Duero 2004. Man har alltid hävdat att vinet håller i sisådär 15-20 år. Detta grundar man på vinets uppbyggnad och tanniner. Eftersom vinet inte har någon längre historia har man inga äldre referensårgångar då premiäråret var 1999. Jag har följt denna 2004:a från fat på bodegan genom alla år. Nu känner jag för första gången att det är hög tid för detta vin då frukten mattats av en del och viss oxidation framträder. Jag skulle säga att vinet är ”fem över tolv”.

Många dricker idag med stor förtjusning 2017 & 2018 på restauranger och vinet smakar redan som ungt fantastiskt, även om jag tycker att vinet blir bättre med lagring… men kanske inte i sexton år. Veckans bästa vin för egen del måste vara 2009 Grattamacco från Bolgheri på den toskanska västkusten där druvsorterna Cabernet Sauvignon, Merlot och Sangiovese samspelar. Ett ljuvligt gott vin.

I veckan som kommer skall jag på tisdag träffa vinmakaren Felix på Kullabergs Vingård med rundvisning, tankprovning och presentation av vad man åstadkommit. Jag ser med stor spänning fram emot detta besök då deras vin Immelen är det svenska vin som imponerat mest på mig av samtliga svenska viner jag smakat. En utförlig rapport kommer till helgen.

I övrigt är det väldigt lugnt. Padel, bastu och någon trevlig middag är inbokad i veckan. Jag har även fått positiva telefonsamtal från Sydafrika där man släppt på alkoholförbudet för tredje gången. Måtte allt komma igång så fort som möjligt igen.

Ha en fin vecka!

Håkan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.