I förra veckan avslutade jag mina vinkurser och hade även två väldigt trevliga uppdrag för olika företag. I fredagskväll körde jag min sista presentation för året med ett gäng av internationella gäster där värden generöst bjöd på två buteljer av ”Årets vin 2018” enligt Wine Spectator. Sassicaia 2015 från Bolgheri i Toscana.
Många av världens vinälskare och prenumeranter av den viktiga vintidskriften Wine Spectator väntar varje år på decembernumret där TOP 100 listan presenteras över årets bästa viner utav 28.000 viner testade. Märkligt nog så har amerikanska viner över tiden lagt beslag på flest förstaplatser, vilket förvånar många. Men så kommer tidningen från USA. Sen kan man ifrågasätta hur man kan jämföra viner från Mosel, Porto, Bordeaux och Champagne vilket vin som är bäst? En sak är säker och det är att om ett vin infinner sig bland de hundra bästa vinerna i världen så sätter efterfrågan igång. Och som i fallet med Sassicaia i år som knep första platsen kommer det att bli en viss hysteri.
Jag minns själv för några år sedan då jag skrev på min hemsida att om man hade 3.600:- över så skulle man åka till närmaste Systembolag och köpa en sexa av 2011 Dow´s Vintage Port. Ett utsökt vin redan idag och med en livslängd på 50 år. För ett par år sedan tog man första platsen som No. 1 och priset gick upp till 3.500:-/buteljen. Telefonen gick varm här på Rosenvägen med många som inte vaknat i tid. – Har du några lådor över?. Detta är bara ett exempel på att vin som investering kan vara en bra affär. För egen del säljer jag inte dessa viner utan njuter av känslan att kunna njuta av ett vin för 3.500:- som jag ”bara” betalt 600:- för.
Hur smakade då detta vin? Sassicaia från den toskanska västkusten har jag följt under många år och jag har säkert provat 30 årgångar över tiden. Det var på 1940-talet som familjen Rocchetta kom hem till Italien från en resa i Bordeaux där man i bagaget med sig hem tagit med lite sticklingar från klassiska Bordeaux druvsorter. Sagt och gjort så planterades dessa icke accepterade druvsorter i den toskanska myllan. Italienarna var ytterst tveksamma till vad kusinen till Antinori-familjen hittade på med. Vinet blev direkt deklassificerat som ”bordsvin” Vino da Tavola. Med tiden var det fler som följde efter detta lyckade recept och listan över fantastiska gårdar kan göras hur lång som helst: Ornellaia, Grattamacco, Le Macchiole etc.. Jag tycker att denna 2015 smakar väldigt bra. Fin balans och väldigt välkomponerad, men vinet är på tok för ungt och enligt min mening behöver vinet minst tio år för att visa sin storhet. Det är just detta som hände i fredagskväll som är det något tragiska med dessa uppskrivna viner. Att man inte kan hålla tassarna borta och när vinet är på sin topp finns det väldigt få buteljer kvar och då till fullständiga överpriser. Grattis alla ni som lyckades komma över några buteljer vid lanseringen i fredags.
I veckan som kommer är det helt tomt i kalendern vad det gäller arbete. Det kommer att bli mycket padel, en resa till Köpenhamn med lunch på Café Toldboden på onsdag och konsert med Bo Kaspers Orkester på fredag på Helsingborgs Arena.
Jag håller som vanligt på med att planera inför kommande resor 2019. Till min glädje är det väldigt bra bokat och endast ett fåtal platser kvar att sälja vilket gör att jag redan blickar framåt till 2020. Under året har det blivit 18 resor, både privat och i jobbet. Det lär bli minst lika många under 2019.
Jag hoppas ni får en fin vecka!
Håkan