Trevligt och lärorikt i Beaujolais

Trevligt besök på Chateau De La Chaize i Brouilly - Beaujolais Cru

I skrivande stund är det söndag kväll och jag befinner mig på Lyon´s flygplats för att flyga hem via Frankfurt. Men innan jag går in mer detaljerat på hur jag firade årets midsommar i Beaujolais så tänkte jag berätta en positiv händelse som utspelade sig i måndags.

Många med mig anser att Kullabergs vingård är landets främsta, utan att jag provat allt som produceras i vårt avlånga land. Men jag har tidigare inte provat något som står sig så bra internationellt sätt. Det var för något år sedan jag besökte gården senast och deras eminente vinmakare Felix Åhrberg. Då hade man precis gjutit grundplattan till det nya vineriet och ny börjar bygget ta form.

Den sista augusti skall detta jätte-projekt vara klart med sin enorma kapacitet. Allt är väldigt smakfullt med fina material, vad jag kan bedöma och Felix berättade för mig och dottern Frida målande hur resultatet kommer att bli. Men som han säger – Jag kan bara förstöra vinet. Och det stämmer att har man inte perfekt frukt att arbeta med så är det omöjligt att få fram en bra produkt. Med sina odlingar som planterades 2006 har man ett stort försprång till andra nyetablerade vingårdar med alldeles för unga plantor. Men dessa kommer säkert med tiden.

Jag och Frida fick först vara med om att sätta till blandningen till den kommande jul-snapsen där basen är citrus & fläder. Vidare provade vi säkert trettio olika drycker från vitt, rosé, orange, rött, mousserande, cider till olika destillat på äpple, för att avsluta med en limoncello. Jag gillar inte allt och orange-vinet drar åt naturvin med sin 23 dagars skal-kontakt under macerationen. Det mousserande kan säkert bli bättre samt det röda är så gott som är möjligt efter svenska förutsättningar.

Men resten är alldeles glimrande. Immelen använde jag & Gastro vid kvällen med Daniel Berlin på H22-mässan och många av gästerna utropade vinet som mer imponerande i jämförelse med den underbara Pouilly-Fuissé från Mme. Ferret i Macon. Detta vin hade inte gjort bort sig någonstans och för mig är Immelen landets största vin. Men två stora överraskningar skulle komma och kanske imponera än mer på mig. Två tankprover på utsökta vinet ”K” där man hade mycket speciella förhållanden ute på vinfältet och där druvorna angreps av ädelrötan botrytis. Ett av vinerna hade man jäst ut helt torrt och man fick en förnimmelse av Chateau d´Yquem´s torra vin ”Ygrec”. I doften en viss ädelsötma och helt torr i smaken med fin volym i gommen. Det andra vinet hade en viss restsötma likt en kabinett från Tyskland med sina 20 gram i restsötma. Dessa tre är för mig viner som inte skall skämmas för sig, när det serveras oavsett plats i världen.

Även deras andra viner är mycket välgjorda i en något enklare stil. Askesäng, Gylleröd och Skäret rosé var mycket trevliga. Man känner inte det jag upplevt med andra svenska viner, att de är sura med en våldsamt bitig syra. Här kombineras en bra syra med rondör och druviga aromer. Sen är jag ingen stor konsument av starksprit, men här gillar jag Felix lekfullhet med sitt koppel av olika destillat. Den 12 juli återvänder jag till Kullabergs vingård då jag håller i en provning för deras medlemmar i vinklubben. Men jag och Frida var både imponerade och nöjda efter detta vinbesök där Felix presentation var storslagen.

Nu skall jag summera fyra dagar i Beaujolais. Allt började med att min vän Alex Dale från Sydafrika bestämde sig för att tillbringa två månader i sitt kära Bourgogne. Där bodde Alex under 80-talet och arbetade för en rad olika vinhus där han även gjorde stort avtryck då ha öppnade Frankrikes första rökfria vinbar. Alex importerar viner från Bourgogne & Rhone till Sydafrika och han påstår att denna business blivit allt mera betydande vid sidan av sin egen vinproduktion. Under fyra dygn hade han hyrt ett hus intill Chateau Thivin i Brouilly-Beaujolais och inviterade mig för att komma ner.

Sagt och gjort så flög jag ner i torsdags till Lyon och tog en taxi i fyrtio minuter för att komma till Beaujolais. Många har en förutfattad mening om Beaujolais och vinerna står inte högt i kurs. I Sverige har vi en bild av hallonsaftliknande viner från Georges Duboueuf eller Beaujolaus Noveau. Men det har hänt mycket de senaste åren i Beaujolais och det är därför jag valde att fira denna midsommar (med stöd från Lis) i södra Bourgogne.

Man får använda sig av två druvsorter Gamay Noir samt Chardonnay, som endast står för 3 % av produktionen. Det finns 12 olika appellationer med Beaujolais, Beaujolais-Villages samt 10 byar som är Cru. Odlingsarealen i Beaujolais ligger på 14.500 hektar och vinet lagstiftades som AOC 1937. Kör man bil runt hela Beaujolais är det en sträcka på 140 km om man följer skyltarna ”Route Cru de Beaujolais”.

I början av resan var vi fem killar och vi inledde med en trevlig lunch i byn Cercié. Här drack vi på lunchen två av de främsta producenterna från Beaujolais: Chateau Thivin i Brouilly samt Foillard i Morgon. Direkt blev jag imponerad och än mer förväntansfull om vad vi skulle vara med om fram till söndag kväll.

Vi fortsatte efter lunchen till Domaine Des Nugues i byn Lancié där ägaren Gilles Gelin tog emot oss och bjöd på en provning på tjugo viner. Moulin-a-Vent & Fleurie imponerades jag mest av och inte att förglömma en Beaujolais Noveau från 2013 som var buteljerad för trestjärniga Restaurant Taillevent i Paris. Och vinet höll!! Jag har fått lära mig att dessa ”Noveau-viner” har en livslängd på några månader? Vi provade även en 2002 Beaujolais-Villages som var i full vigör. Likt många andra producenter så gör även Gilles ett par natur-viner och dessa var för mig helt odrickbara.

Vi fick tips av Gilles Gelin att äta middag på La Maison de Beaujolais i Belleville-en-Beaujolais. Ett ställe som såg ut som en tågstation, dit folk vallfärdar för att ta del av deras vinlista med över 500 artiklar från Beaujolais. Inte ett enda vin utanför Beaujolais syntes på vinlistan. Här beställde jag in en favorit: Moulin-a-Vent Chateau des Jacques från Louis Jadot. Ett vin vinhuset gärna tar fram och serverar blint vid besök i deras källare i Beaune. Här är alla ute och cyklar och gissar vilt på viner från olika kommuner i Cote d´Or. När det avslöjas att vinet är gjort på Gamay-druvan och att man har en Beaujolais i glaset blir alla förvånade. Denna kväll drack vi en utsökt 2009:a.

När man beställer vin på krogen här i Beaujolais så får man en flaska av ett Cru-vin till motsvarande pris vad ett glas kostar uppe i Bourgogne av en Pinot Noir. Till vår middag drack vi även det vita vinet från Chateau Thivin samt en Brouilly från Alex Foillard, som dessvärre gav mig ännu en naturvinskänsla.

På midsommarafton besökte vi på förmiddagen Chateau Thivin, stället där vi bor på. Denna gård rankas som en av de tre-fyra främsta producenterna i hela Beaujolais. Vi bor vid foten av kullen Cote de Brouilly som med sina sluttningar har ett mycket gott anseende. Provningen var glimrande med en mogen 1998a som avslutning. På eftermiddagen besökte vi det oerhört vackra slottet Chateau De La Chaize. Här har man inte sparat på krutet och jag har sällan skådat ett vackrare vinhus, där allt är oerhört smakfullt designat. Ägaren gick omkring med ett vakande öga, pedantiskt letade han efter skräp eller annat som kunde störa honom. Man fick inte röra ståltankarna då det blev fingeravtryck och källargolvet var vackert krattat. Men allt detta spelar ingen roll om inte vinerna smakar bra. Och de gjorde dom verkligen. Här var deras Cru Fleurie min favorit.

Beaujolais är trendigt och många producenter från hjärtat av Bourgogne i Cote d´Or har köpt mark här. Skall man köpa en hektar ligger priset på ca. 800.000 – 1 miljon och fälten i Moulin-a-Vent är dyrast och kan komma upp i 1,2. Odlingarna ligger oerhört vackert och man pratar förutom om jordmånen om höjdskillnaderna. Vid provningen i lördags provade vi tre olika Cru Chiroubles från Pauline Passot på Domaine de la Grosse Pierre. Där kunde man tydligt känna en påtagligare friskhet i vinerna där plantorna växer på högre altitud.

Idén med resan är också att Alex Dale som importerar ett 60-tal viner från Beaujolais till Sydafrika från 9 olika producenter, söker ytterligare vinhus för att kunna täcka in samtliga 10 Cru-byar. Vid varje provning radar man upp ett tiotal viner och jag hade önskat att kunna berätta för er att skillnaderna är gigantiska. Men det är dom inte. Självklart har vinerna sin karaktär: Moulin-a-Vent är tuffast och behöver tid, Fleurie är lättast och fruktigast samt Chiroubles bjuder ofta på en pepprighet. Filosofin skiljer sig också om man enbart kör rostfritt och cement-kar eller ek. Använder man sig av fat är det oftast större fat som används med lång livslängd.

Det har inte varit en semester, utan rejält fokus vid provningarna. Sen hade det hjälpt till om man får lite mer ”a-ha upplevelser”, med viner så att man nästan svimmar. Så har det inte varit. Samtliga viner är lätta, men vid provningarna pratas det ofta om när vissa viner är kraftfulla och rika.

Det är oerhört vackert i Beaujolais med ett böljande landskap och när vi intog en lunch uppe på kullen vid Domaine De La Madone så blev man nästan tårögd. Så vackert!! Jag har även haft en tanke på att ta hit grupper, men till de vackraste platserna är det svårt att ta sig med buss och vägarna är både smala och branta. Men jag har fått en positiv bild av Beaujolais efter att ha mött alla dessa entusiastiska odlare. Nu har vi bara en provning kvar i Morgon de Villié innan jag blir skjutsad till flygplatsen för att flyga hemåt i eftermiddag.

Bästa hälsningar
Håkan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.