Det är fredag kväll i skrivande stund och jag sitter på altanen framför mitt rum på Domaine Rabiega med en iskall 1664 Kronenbourg Bière Blonde. Vilken härlig vecka vi har haft det här i Provence. Solen har lyst från en klarblå himmel och med en temperatur på runt trettio grader. Vi landade i Nice i måndags och åkte direkt västerut i en timme mot Chateau d´Esclans för ett första vin-besök.
Sacha Lichine och hans far Alexis är legender inom vinbranschen sedan man ägde det Cru-klassade slottet Prieuré-Lichine i Margaux. När fadern gick bort i början av 2000-talet så valde Sacha och hans syskon att sälja slottet efter en arvstvist och att arvsskatten blev för hög. 2006 köpte Sacha Chateau d´Esclans och investerade fantasisumman 40 miljoner euro på egendomen. Idag producerar han 7 miljoner buteljer årligen och vanligtvis brukar produktionen här i Cotes-de-Provence ligga på några tusen flaskor och upp till 100.000 buteljer. Jag har fått höra att man behöver komma upp i 20 hektar för att kunna leva på sitt vin här i Provence.
Man har verkligen satt sig på kartan genom att producera exklusiva roséviner som tillbringat en tid på nya ekfat på 600 liter. Whispering Angel, Rock Angel, Les Clans samt prestigevinet Garrus för 110 euro buteljen. Man skall veta att 70 % av tillverkningen förvinner över atlanten till USA. Besöket var oerhört trevligt och avrundningen med en fin provning med Garrus som avslutning gjorde mina gäster både nöjda och förvånade. Att en rosé kan smaka så här och man fick en förnimmelse av vit Bourgogne. Garrus skulle man kunna servera i ett svart glas och ingen hade gissat på rosé. Ett riktigt gastronomiskt vin som är helt annorlunda mot traditionell rosé.
Vi checkade in på Domaine Rabiega utanför Draguignan. Man har en av sina hotellkroppar färdigställda och denna del fyllde jag och mina 25 gäster. Rummen var helt fantastiska och Yohan Adell har gjort ett helt otroligt jobb, även om här är hur mycket som helst kvar att göra. På kvällen serverade kökschefen Andreas en trevlig 3-rätters meny med grillade varianter på bläckfisk och lamm samt en ljuvlig jordgubbsdessert.
I tisdags åkte vi västerut till departementet Var och vingården Chateau Maguï som ägs av filmregissören George Lucas. Han är mest känd för filmerna Star Wars och Indiana Jones. När vi kom till Skywalker Vineyard var glasen uppradade och vi kunde se på en TV-skärm hur källarna och tillverkningen gick till, vilket gjorde mina gäster oerhört glada att slippa gå ner i en källare och titta på ståltankar.
Alla vingårdar har ett par instegsviner, ofta med druvor som man får från annat håll och därefter fyller man på med exklusivare buteljer och mer koncentrerat innehåll, där vinerna oftast tillbringat en del tid på ek. På detta slott provade vi ett makalöst gott vin på den klassiska druvan Rolle. Kanske mer känd som Vermentino och då framförallt i Italien. Detta vin hade en påtaglig ekfatskaraktär i kombination med härlig friskhet. Men även deras rosé, röda samt olivoljorna var riktigt goda.
Efter denna inledning på dagen så åkte vi till byn Lorgues och den legendariska krogen Chez Bruno. Man har sedan 1980-talet blivit en institution och då främst för tryffel-älskare som vallfärdar hit. Vi gick genom en lummig park för att sedan bli placerade vid tre runda bord på den grönskande terrassen. Detta är verkligen Provence! Det serverades sedan en sex rätters tryffel-meny med sparris, macka på tryffel, potatis, lamm, ost och dessert. Man fick välja färg på vinet och jag startade med rosé för att gå över till rött när vi kom till paradrätten med potatis. Jag och mina gäster var helt lyriska när vi lämnade denna krog efter tre timmar. Ljuvliga smaker och ett besök som är väl värt en resa.
Tiden hade runnit i väg och vi bestämde oss för att flytta besöket i St.-Tropez till dagen därpå, och många föredrog att slappa på Rabiega vid poolen med pilsner, rosé eller Aperol spritz.
I onsdags besökte vi Chateau Thuerry som även har lite filmanknytning då sonen i huset är gift med Francis Ford Coppola´s dotter. En imponerande anläggning, men tyvärr stod vinerna sig platt i jämförelse med tidigare besök. En ointressant rosé med alldeles för sura toner följt av en över ekad rosé som bara smakade ekplanka. Det vita på Sémillon var drickbart medan det röda återigen gav en besvikelse i eftersmaken. Här fick man en portvinskänsla och vi lämnade gården något slokörade. Lunchen på La Picotte var lysande och likaså besöket i St.-Tropez då det slank ner en butelj Domaine Ott rosé i hamnen. På kvällarna har vi hängt rätt mycket på Domaine Rabiega och denna kväll hade man dukat upp för en avsmakningsmeny med goda viner därtill. Välsmakande och gott.
Resan bästa besök skulle inte helt oväntat bli på Chateau Vignelaure i Ríans, som ägs av Mette och Bengt Sundström på Lauritz.com auktionsfirma. Vinmakaren Sigge guidade oss som vanligt på ett briljant sätt genom källaren innan provningen av ett koppel av viner. Idag lanserades slottets rosé på systembolaget… och detta vin ger jag ett mycket gott betyg. Vi provade 2017, 2016 samt 2015 av slottsvinet samt 2015 Cuvée ”S” innan vi åt en god buffé på deras terrass. Mette och Bengt berättade om sitt drömprojekt och samtliga var glada i hågen när vi åkte hemåt. Vilken gästfrihet, kvalitet och personlighet och man önskade mig välkommen igen i september, då jag kör min resa till Rhonedalen.
Idag fredag inledde vi med en provning ledd av den konsulterande vinmakaren Lars Torstensson. Han uträttade stordåd här på Rabiega när han anlände hit 1988 i uppdrag av Vin & Sprit. Utan utbildning fick han god hjälp av goda vänner och hans 1990 Clos d´Isere Cuvée 1 blev väldigt prisad med ett eget uppslag i vinlistan på trestjärniga Louis XIV i Monaco. Lars berättade entusiastiskt om sitt liv som vinmakare som tagit tvära kast. Vi provade sex viner och målande berättade Lars om hur han tänkte med varje vin innan vi avslutade med en briljant 2003:a.
Uppsnofsade satte vi oss i bussen och åkte till Le Castellet för en trestjärnig sexrätters meny hos Christophe Bacquie. En helt makalös anläggning och vi inledde med en glas Champagne av märket Duval-Leroy från 2006. Sen satte serveringarna igång med underbara kreationer, där Aioli på grönsaker och bläckfisk satte ribban. Jag hade valt passande Provence-viner till menyn från Aix-en-Provence, Le Baux-de-Provence och Bandol. Kokkonsten är här både vacker och välsmakande. Vid förra årets resa med Lis var jag här och lovade personalen att jag dyker upp i maj med en större grupp och nu var vi här.
Besöket blev en något dyrbar historia för mig då man skulle ha en minimi-konsumtion på 12.500 euro för hela sällskapet samt att jag fick betala extra 2.500 euro för att dom enkom skulle öppna för oss, då man enbart har öppet på helgerna för lunch, men det är smällar man får ta.
Imorgon lördag flyger vi hem och jag är mycket nöjd med resan. Men Domaine Rabiega har lite kvar att jobba med innan dom är helt klara med att återställa allt i toppkondition. Det skall bli intressant att följa denna vackra vingård framöver.
I veckan är det full fart med vinkväll på Nabo på tisdag och på onsdag är jag värd för Gastronauterna hemma hos mig. Upplägget är dessvärre hemligt. Det enda jag kan avslöja är att Kalle Bengtsson står i köket och jag kan koncentrera mig på vinerna. På torsdag är det tidig uppstigning och nästa resa.
Vi är tio par som flyger till Madrid för att sedan ta oss norrut till Segovia för en spädgris. Vi stannar till i Rueda för ett vinbesök innan vi kommer upp till vännerna Diego och Oscar i projektet Éxzito. Vi kommer att besöka Aalto, Emilio Moro, Abadia Retuerta samt Pico Cuadro för att prova Éxzito. På lördag eftermiddag efter en god långlunch tar vi snabbtåget till Madrid. Sen väntar två dygn med sightseeing samt krogarna Amazonico och TenConTen. På måndag flyger vi hemåt vid lunchtid.
Men jag återkommer till helgen med en rapport om vad som hände då jag stod som värd för Gastronauterna.
Bästa hälsningar
Håkan