Efter förra veckans Veckobrev hade vi fem dagar kvar i Sydafrika. Vädret fortsatte att vara helt underbart med höga temperaturer då toppnoteringen nåddes på Nyårsdagen med 38 grader. På Nyårsafton åkte jag och Lis som vanligt in till Camps Bay i Cape Town för att njuta på stranden. Även om bilturen tar en timme är det värt det, för att få en solstol samt en bättre måltid på restaurangen Paranga.
Nyårsfton är ganska odramatiskt i Sydafrika och på kvällen på The Wine Glass i Stellenbosch var där ingen av gästerna som hade satt på sig långbyxor. Vissa i kepsar och linne, så jag kände mig småfin som satt på mig en skjorta. Vi åt gott och tog in lite bättre viner som Longridge ”Clos de Ciel” Chardonnay samt Kanonkop ”Paul Sauer”. Den sistnämna är det enda vin som fått 100 poäng av Robert Parker av landets samtliga viner. Kvällen slutade något abrupt då merparten av gästerna lämnade krogen vid 22-tiden och vi fick meddelande från vår eminenta servitris att man stänger tidigare än tänkt sig. Det var bara att hålla tummarna att vår Uber-driver kunde komma tre timmar tidigare än vår bokade tid, vilket han gjorde.
Uber är räddningen i Sydafrika i dessa tider då man har nolltolerans. Vi fick höra många skrämmande historier att man åker in i spjället direkt. Och fängelset i Cape Town är inte riktigt som Berga-anstalten här i Helsingborg. Uber har idag en ny service att man kan förboka upphämtning, vilket vi gjorde under hela vår vistelse och jag tänker tillbaka till mina första besök i Sydafrika för 24 år sedan. Då fanns det ingen taxi överhuvudtaget i Stellenbosch och alla körde hem från krogen mer eller mindre berusade.
Veckan bild måste självklart vara från min älskade Lis 60-års lunch på Nyårsdagen. Vi blev totalt 23 gäster, efter ett par sena avhopp då säkert inte Nyårsafton varit snäll mot deras kroppar. Underbar mat från Rykaart´s Restaurang i Stellenbosch som stod för service och allt. Jag hade köpt in fyra sexor från Hartenberg och våra gäster kunde njuta av Riesling, Eleanor´s Chardonnay, The Stork Shiraz samt gårdens Bordeaux-blend The Mackenzie. Lis blev riktigt firad och vi klarade av hettan. Självklart hade den oerhört generöse Alex Dale tagit med sig fem magnum-buteljer från Bourgogne & Rhone… som också slank ner.
De avslutande dagarna var väldigt härliga med en middag hemma hos Alex Dale och hans Chrystelle. Som vanligt serverades inga sydafrikanska viner utan Wehlener Sonnenuhr Auslese 2005 från Joh.Jos Prüm i Mosel, Vit Bourgogne från Bouzereau i Meursault samt Ramonet i Chassagne-Montrachet, Cote-Rotie 2013 från Jamet och hör och häpna… en 2012 Chateau Pontet Canet från Pauillac i Bordeaux. Detta är första gången någonsin som Alex öppnat upp en Bordeaux i hans hus efter 26 år!!
Nu har vi varit hemma några dagar och det tog inte en lång stund innan man längtade tillbaka, då vi här i Helsingborg haft riktigt mög-väder nu i fyra dagar. Det är inte omöjligt att vi återvänder till vår cottage på Hartenberg även nästa jul. Sen har familjen Hilton flaggat för att man kanske skall fira jul med sina föräldrar i England och då behöver man någon som passar huset och ser till deras hund.
Sen börjar jag ibland att känna mig som en gnällig gammal gubbe. Men jag kan inte hålla tyst när jag översvämmas av kommersiella utbildningar, då man kan bli Sommelier på distans. Detta är för mig att förminska detta yrke som kräver en femårig utbildning i Frankrike. Att man går ut i annonser med texten ”Bli hobby-sommelier” på kort tid är skamligt. Jag vet vänner som nyligen blivit diplomerade sommelierer och under utbildningen fick man inte öppna en flaska vin på ett korrekt sätt eller dekantera ett vin.
Att vara sommelier är ett hantverk och ett yrke som äger rum i en matsal, där man hanterar och ger vägledning om passande drycker. Man är inte sommelier för att man fått en viss teoretisk grundkunskap… fått prova ett glas Barolo.. eller en standard-Chablis och bara hört talas om att det finns Premier Cru eller Grand Cru. Jag kan räkna upp ett hundratal vänner med en gedigen kunskap om vin, som utan problem skulle klara av en tentamen. Men ingen av dessa skulle klara av att klä på sig en stass och sköta dryckesserveringen i en matsal.
Även om jag vunnit Trophée Ruinart som Sveriges bästa sommelier eller kommit tvåa i Grand Prix Sopexa över samtliga franska drycker, arbetat som sommelier på gästspel med trestjärniga Georges Blanc i Vonnas eller tvåstjärniga Michel Rostang i Paris…. Så är det ingen idag som hört mig stoltsera att ”Jag är Sommelier”. Jag har kunskapen och erfarenheten efter tusentals restaurangbesök, provningar och resor samt skulle kunna känna mig bekväm i en matsal. Men eftersom jag aldrig arbetar på golvet… så är jag idag ingen sommelier…. Surt sa räven.
Snart kommer gästerna och jag skall nu in och provsmaka så att inget är korkat
Bästa hälsningar
Håkan