På min vin-blogg förra veckan så kunde jag inte dölja min kärlek till Franska Rivieran efter många besök här sedan tonåren. Ryktet har alltid varit att det är svindyrt och överprisat, men här vill jag inte hålla med. Jag har alltid dragit en lans för att det finns upplevelser för alla plånböcker.
När man är nyss fyllda 63 år (den 14 juli) känner jag att man kan unna sig det lilla extra. Det var även planerat så under vår vecka i Antibes. Vi har fått hyra en lägenhet av vänner med fem minuters promenad ner till den publika stranden. Det var tänkt att vi skulle ta ut svängarna något och ligga på beach-klubben La Baie Dorée ute på Cap d´Antibes.
När vi anlände välkomnades vi av ägarinnan Katja som tyckte att det var trevligt att se mig och Lis igen. Detta kanske för att hon älskar våra pengar och tidigare intog vi många luncher här inklusive bira och rosé. B.l.a så firade jag min 60-års lunch på just La Baie Dorée. Man hade höjt priset rejält för en dyna på solstolarna till 50 euro styck. Alltså 1.200:- sek. om dagen för oss två att ligga och sola. Jag vet mycket väl att en bädd i Cannes kan kosta det fyrdubbla.
Skall man sedan äta där kostar en sallad 35 euro, en pizza 35 euro och en Club Sandwich 30. Det finns gränser till att det blir knasigt och när en liten öl på flaska kostar10 euro. Då blir Nilsson sur och det blev bara två dagar på denna gamla favorit, som vi nog besökt för sista gången. Vi gick i stället till grannen Plage Keller som har den högsta statusen i bukten och åt väldigt gott och till ett bättre pris. Men vi låg inte på deras dynor. För första gången har jag reagerat på att man hissat priserna rejält på Rivieran och självklart beror detta också på en mycket svag svensk krona.
Det är en stor skillnad på Cannes och Antibes. Cannes bjuder på betydligt mer lyx och flärd med många som är väldigt uppklädda medan Antibes är ett myller av vanliga turister som vill njuta och unna sig lite extra och till en bättre peng.
Vi har besökt en annan beach-club ett par gånger, som jag varmt kan rekommendera. La Spiaggia i Cagnes-sur-Mer. Här får man en mycket hög klass till ett vettigare pris.
En annan återkommande upplevelse är absinthe-baren mitt inne i Antibes vid saluhallen. Här beställde vi lite olika smaksatta varianter. Ett glas med absinthe, en vas med vatten och tappkranar, där vattnet skulle droppas över sockerbiten som låg på en tesked med hål i. När man fått önskad balans och styrka strypte man flödet av vatten. Spektakulärt och roligt.
Man har även en butik ovanför källarlokalen med ett fullmatat sortiment av drycker och tillbehör som ingår i en ceremoni med absinthe. Till min stora förtjusning hade man även olika varianter av ört-likören Chartreuse, där jag inhandlade en spännande butelj där både gul- och grön Chartreuse samspelar. Chartreuse VEP kunde beställas glasvis nere i källaren där det var fullt ös på trubaduren och publiken från många olika nationaliteter.
En höjdare på resan var i Juan-les-Pins i tisdags under den 63e Jazz-festivalen. Då uppträdde musikgruppen Kool & The Gang, som bildades i New Jersey 1964. Ni har säkert dansat till klassikerna Celebration, Fresh, Get Down on It, Summer Madness och klockan fem i tre till Cherish. Det var fullpackat med drygt 3.000 i publiken som hade svårt att sitta still.
En god vän i vinbranschen hämtade upp oss en dag med sin motorbåt och vi körde bort till ön Ile Sainte Marguerite där han kastade ankar och vi badade från båten. Vi drack väldigt gott till den lättsamma lunchen och en högre nivå än vi var vana vid under resan. 2018 Puligny-Montrachet 1 Cru ”Clos de la Mouchére” från Henri Boillot samt 2017 Espectacle från Montsant, som ligger granne till Priorat i Katalonien.
Imorgon söndag är det dags att ta farväl av detta paradis. Men jag är övertygad om att vi ses snart igen. Kanske provar vi på Beaulieu eller St.-Jean Cap Ferrat nästa gång!?
Som alltid är det skönt att komma hem. Jag har lite att pyssla med inför kommande resor. Jag måste ha ett manus klart till Munskänkarnas tidning IN VINO i början av augusti då jag spikat samtliga resor till 2025.
Även om man fått mycket sol hoppas jag att det skall sluta regna där hemma även om att jag vet att det varit fint de senaste dagarna.
Som avslutning kan jag nämna att vi druckit rosé från Cotes-de-Provence varje lunch. Man behöver inte gå upp i pris för att det skall smaka bra. För mig är skillnaderna ganska små även om man får mer vin för pengarna om man går upp i pris. Men det har vi avstått från och bästa rosé har varit Whispering Angel, som finns på systemet för i runda slängar 220:-. En vingård som drivits upp av legenden Sasha Lichine från slottet Prieure-Lichine i Margaux-Bordeaux. Men nu har min vän Sasha fått ett ”hyfsat” bud från LVMH-gruppen som tar över ägandeskapet.
Ha en riktigt fin vecka!
Håkan