Rioja i kombination med San Sebastian bjöd som vanligt på väldigt goda viner samt en gastronomi av högsta klass under den gångna veckan. Jag har lagt fokus på viner från producenter i en modern fruktdriven stil. Först ut var Bodegas Roda som producerade sitt första vin 1992 och därefter fortsatte trenden. Ett år som jag ofta nämner är 2001. Årets stoltserade med fem hundrapoängare av Robert Parker och världens vinälskare fick upp ögonen igen för de spanska vinerna, då man haft en nedåtgående trend under några år.
Vi bodde de tre första nätterna i Logroño på Calton Hotel. För mig är läget på hotellet det viktigaste och vi hade krypavstånd till den trevliga tapasgatan Calle Laurel, som rankas som en av Top 5 tapasgator i Spanien. Först ut var Rémirez de Ganuza med sitt kliniska sätt att producera vin på. Man har en speciell, unik teknik där man delar klasen på mitten då man märkt efter noggranna studier att de översta druvorna i klasen med mer sol-kontakt ger med koncentration till vinet. Dessa druvor får jäsa till deras Reserva och skalen pressas till min favorit Trasnocho. Vi fortsatte till BaiGorri som jag arrangerat ett koppel av WineMakersDinners i Sverige med. Här följer vi gravitationen från toppen av byggnaden ner till källaren, där även deras restaurang ligger. Här fick vi avnjuta en genomtänkt sexrätters meny till deras passande viner. Som vanligt erbjöds vi fri transport vid inköp av hyfsade mängder och det beställdes rejält till nettopriser.
Årets skörd har varit rekordtidig och omdömet om kvalitén har verkligen gått isär. Hos BaiGorri producerar man endast 50 % av normal skörd medan man hos familjen Eguren med sina fem bodegor var alldeles lyriska över skördeuttaget. Onsdagens heldag hos just familjen Eguren är som vanligt resans höjdpunkt. Vi inledde på San Vicente med rundvandring i deras historiska källare, där detta imperium startade för fem generationer sedan. Vi provade deras vin San Vicente samt prestigevinet Amancio. Vidare till det nybyggda Sierra Cantabria, där man verkligen inte sparat på krutet. Vi avslutade på Viñedos de Paganos med en tio rätters meny med smårätter, där vi blev serverade rosé, vitt, El Puntido, El Puntido Gran Reserva 2014, toppvinet La Nieta, Toro-vinet Victorino samt ett sött vin. Mina kära gäster var helt lyriska.
Vi har ätit vansinnigt gott på ett koppel av favoritrestauranger som jag återvänder till årligen. Dessa restauranger plus samtliga vingårdar är redan uppbokade inför mina båda dubblerade resor hit till nästa år. Jag känner att ingenting behöver ändras i mitt program. Jag har även meddelat bussbolaget att vi måste ha Ivan som chaufför under nästa år. Han var briljant och så oerhört viktig för mig. Innan vi lämnade Rioja så knöt vi ihop säcken på Bodegas Roda i byn Haro. Här hade jag beställt den bästa möjliga provningen med ikoniska Cirsion 2021 på slutet. Priset på denna raritet ligger på 190 euro flaskan och jag har inte köpt den på ett par år. Men denna gång kunde jag inte låta bli, då 2021 är exceptionellt bra. Detta blir ett snyggt tillskott till min lilla samling av äldre årgångar.
Jag har inte specificerat i mitt program var vi skulle bo i San Sebastian. Jag har bara skrivit att hotellet ligger vid La Concha-stranden. Jag har gjort ett detektivarbete, utan att lyckas. Hotel Londres tar bra betalt för sina rum och inrymmer knappt inom min budget. MEN alla älskar hotellet samt att jag som återkommande gäst med grupper i tjugo år varit hotellet troget och därför fick jag en viss rabatt. Rumslistor är redan inskickade till nästa år, för här måste vi alltid bo.
I San Sebastian hade vi mycket ledig tid. Men vi sprang på varandra i gamla stan med sitt fantastiska utbud av restauranger. För egen del blev det både morgon-, eftermiddags- och kvällsdopp i det ljuvliga havet. Man satte bara på sig morgonrocken, tog på badtofflor och knatade över gångbanan ner till stranden. Så ljuvligt!
Jag har slutat att titta på väderleksappar, då de sällan stämmer. Det skulle vara mycket regn i San Sebastian, vilket var helt fel. Efter den goda lunchen på Gandarias i fredags så tog jag ett dopp och somnade sedan gott på min handduk i det härliga solskenet.
Vi hade som vanligt en avslutningsmiddag på trestjärniga Martin Berasategui. Martin själv landade på flygplatsen i Bilbao vid 22-tiden och körde direkt till krogen för att hälsa på hela gänget. Det blev ett stort jubel samt fotografering med denna ikon till köksmästare som även driver trestjärniga Lasarte i Barcelona. Han hade satt ihop en trettonrätters meny med sex utvalda viner därtill. Vanligtvis skriver han ut årtalet på menyn vilket år han skapat rätten. Men inte denna gång. Jag kände bara igen två rätter och resten var nya skapelser. Självklart fick vi den berömda oliven och Mille-feuille på rökt ål, anklever samt grönt äpple som varvats på ett vackert sätt. Till denna rätt den ytterst lyckade kombinationen med sherryn González Byass, Apostoles V.O.R.S där Palomino och Pedro Ximenez druvan samspelar. Det mesta kommer från havet och det var bara dilammet som avvek. Det var faktiskt första gången han inte serverade sin öppna hjärtsallad med hummer. Men han hade en ny skapelse på hummer som för mig var vinnaren denna kväll.
Mina gäster där de flesta aldrig tidigare besökt en trea var helt lyriska. Ett oerhört bra tempo på serveringen och alldeles lyckade vin-kombinationer. Det var inte ett enda ”hack i skivan” denna kväll. Jag frågade mina gäster om jag borde skippa detta besök och sänka priset på resan med 8.000:-… – Aldrig i livet!!
Nu sitter jag på flygplatsen i Bilbao och är på väg hem. Jag ser redan fram emot nästa års resor hit, då de är helt magiska. Jag är gräsänkling fram till torsdag då Lis åker till södra Spanien för att lira padel med sju väninnor. Jag inväntar den större leveransen av viner från Quinta Do Crasto i dagarna. Till helgen laddar jag inför WineMakersDinners med eminenta Louis Chéze från Rhonedalen. Veckan därpå väntar Bordeaux, vilken sätter punkt på en mycket fin höst.
Ta väl hand om er!
Bästa hälsningar
Håkan