I söndags samlades hela gruppen tidigt på morgonen för heldags-turen ner till Cape Point med lite olika stopp. Solen lyste från en klarblå himmel och det skulle vara växlande vindar denna utflyktsdag. Alltså perfekta förutsättningar.
Som vanligt växlade jag och Richard med våra berättelser och bollade mikrofonen mellan oss. Den historiska delen hur allt började en gång i tiden tog Richard hand om och jag flikade in med lite händelser och dråpligheter genom åren då vi färdades över Kloofnek, ner mot Camps Bay, vidare mot Hout Bay och ett foto-stopp, innan den otroligt vackra turen genom Chapmans Peak. På vägen ner mot Cape Point Nature Reserve såg vi lite vilda strutsar, bockar och en rejäl trupp med babianer. Det är viktigt för mig och Richard, när vi berättar ”lite kryddade” historier om dessa babianer att vi även får möta dem.
Något som är lite anmärkningsvärt är prissättningen för oss turister. Att köra in på Cape Point Reserve kostar 450 ZAR p.p. och hade vi varit sydafrikanska medborgare kostar det 105 ZAR. När vi efter lunchen skulle ta ett dopp med pingvinerna på Boulders Beach kostade entrén 210 ZAR för oss och 50 ZAR för South Africans . Men det är inget att irritera sig över, speciellt inte efter en god välsmakande lunch på Black Marlin med världens godaste bläckfisk samt grillade stora räkor och en fin bit vit kummel.
Hamilton Russel från Hemel-En-Aarde har länge rankats som en av landets främsta chardonnay-viner. På gården kostar den säkert 1.000 RAND (600:- svenska). På krogar i Cape Town 2.000 RAND och på restaurangen Black Marlin 680 RAND!? Helt fel prissatt och vi tömde deras lager. Man lovade att fylla på lagret till min nästa grupp om två veckor.
Vi har en del lediga kvällar under resan och då brukar jag & Richard passa på att testa lite nya omskrivna restauranger. I söndags hade vi bokat bord på ROOI. Hotellet One & Only ligger nere vid Waterfront och har alltid varit ett av Cape Town´s prestige-hotell. På hotellet inryms två bra krogar: Japanska Nobu samt denna restaurang som profilerar sig med grillad sydafrikansk mat från både havet och från kött. Här pratar vi om en oerhörd elegans och jag kan varmt rekommendera att man tar en cocktail i deras fina bar innan middagen. Vi njöt av grillad crayfish som starter och till varmrätt tog Richard anka, medan jag nöjde mig med en filé av oxe med bea. Sommeliern bjöd på ett glas Cap Classique 2018 Blanc de blancs från Peter Ferreira. Det blev Chardonnay från Rupert & Rothschild ”Cuvée Nadine” för att till varmrätter slå på stort med en ljuvlig ”Bordeaux blend” från KEET. Detta Cabernet Franc dominerande vin är helt sagolikt och denna 2019 visade prov på härlig mjukhet samt Chris Keet´s eminenta fingertoppkänsla i källaren.
Constantia är det första distrikt i Sydafrika att plantera vinrankor och det var Simon Van der Stel som var pappa till detta som skedde för 370 år sedan. När vi i måndags anlände till Klein Constantia kände vi den svalkande brisen från False Bay som hjälper till med optimala förutsättningar för de vita vinerna. Vi började ute på vinfältet med vår värd Alan Wickstrom och jag tog och testade lite Malbec samt Petit Verdot från vinrankorna och kunde snabbt konstatera att druvorna behövde minst en månad på sig för att nå upp till perfekt mognad. Vi provade deras mousserande Cap Classique, Sauvignon Blanc samt Red blend för att avsluta med Sydafrikas mest kända och exklusiva vin Vin de Constance. Detta söta, historiskt viktiga vin produceras av sent skördad Muscat Frontignan. Mina gäster blev helt mållösa när dropparna slank ner av denna nektar och det inhandlades lite buteljer.
Därefter besökte vi granngården Buitenverwachting och jag vet på förväg att besöket skulle stegra sig. Mycket beroende av ägaren Lars Maack´s berättarförmåga och fantastiska historia kring köpet av vingården. Han fullständigt trollband mina vänner och vinerna uppskattades mycket. Man har en viss begränsning att släpa med buteljer hem. Men jag såg att det inhandlades en hel del av gårdens betydligt billigare variant av Vin de Constance. Ett mycket trevligt besök.
Min vän Matt Manning driver Grub & Vine at Norval i Constantia sedan 18 månader. Han hade verkligen ansträngt sig för att göra oss extra nöjda. Han bjöd på en god Cap Classique samt en fin ryggbiff med ett glas Tinta Barocca från gården, förutom den trerätters fiskinspirerade meny vi förbeställt. Vi drack två varianter av Chardonnay från mina båda kompisar Alex Dale och Richard Hilton.
FYN Restaurant nere i down town på Speakers Corner är den högst rankade krogen i Sydafrika. Man hamnade senast som 36a på Pellegrino´s TOP 100 lista över världens bästa restauranger. FYN ligger på femte våningen i en läcker lokal och jag har varit här 4-5 gånger tidigare. Denna kväll kunde man inte som vanligt välja mellan 6 eller 9 rätter utan 8-rätters menyn var spikad. Maten är kreativ med Sydafrikanska råvaror som möter Japan. Jag måste i ärlighetens namn säga att kompositionen av rätter är väldigt svajig, vilket ställer till det med vinvalet. Det serveras en Waguy biff följt av bläckfisk, därefter lamm för att fortsätta med kingklip innan springbocken. Jag förstår inte hur man tänker? och vi hoppar mellan chardonnay och pinot noir mellan rätterna. Besöket är som vanligt trevligt…. Men jag tycker att jag kan vänta mig lite mer.
Vi drack bra. Beeslaar är mästaren på Pinotage i landet och vi testade hans chardonnay, som var ok. Vidare med Tesselaarsdal chardonnay vilken var strået vassar. Men våra val av pinot noir skulle höja ribban ett par snäpp med Tesselaarsdal och Newton Johnson Family Réserve. Man kunde välja på tre typer att vilt som varmrätt: struts, springbock och eland och här blandade och gav vi. Till huvudrätten en utsökt Taaibosch Crescendo.
I tisdags delade jag och Richard på graserna och han tog våra gäster först till Kirstenbosch botanisk trädgård och vidare till Groote schuur sjukhuset där Dr. Christiaan Barnard genomförde den första hjärttransplantationen 1967. Jag själv unnade mig en dag på Campa Bay.
I lördags kväll hade vi en välkomstmiddag på Zenzero i Camps Bay. En väldigt trevlig start på resan. Men när jag skulle betala stämde inte notan. Man hade debiterat 33 buteljer vin? Flera i gruppen var väldigt måttliga och några drack öl vilket gjorde att jag påpekade att kvantiteten vin var helt omöjlig. Restaurang-chefen stod på sig och det var bara att betala. Detta har gnagt i mitt huvud och nu åt jag lunch på favoriten Paranga, där jag berättade om händelsen. Nu är Zenzero bokningen för nästa grupp avblåst och ny bokning har skett på Paranga. Man lurar inte Nilsson Travel !!
På kvällen var hela gruppen på Baia Seafood och vi åt vi en vansinnigt fin skaldjurs-platta med goda grillade skaldjur indränkta i en garlic- & buttersås. Det gick år många buteljer av Glen Carlou chardonnay kan jag lova. Som vanligt avslutade vi i baren på hotellet med en stänkare innan sängen kallade.
I onsdags hade vi en fri dag för styrkan, då bara ett fåtal valt att besöka Robben Island, där Nelson Mandela satt fängslad i 17 år. Många valde att köpa diamanter i Waterfront medan andra sökte lugnet på stranden i Camps Bay, då vädret fortsatt är ljuvligt med trettio grader.
På kvällen mötte jag upp fyra Sydafrikanska vänner på vinbaren Culture på Grub & Vine på Bree Street. Det var min gamle vän Alex Dale som höll i taktpinnen och bjöd in på ett par flaskor vit Bourgogne. De övriga var ställets krögare Matt Manning, Antony Beck som äger både Graham Beck samt Steenberg. Samt en lirare till som heter Pete, som inte var i branschen. Vi fortsatte ner till nyöppnade Coy som ligger alldeles bredvid Cape Grace Hotel i Waterfront. Här avnjöt vi en av de bättre menyerna på länge. Smakrika presentationer med väldigt oväntade och goda smaker.
När man kommer tillsammans så här brukar var och en få välja en eller ett par buteljer. Vi inledde med Longridge Chenin Blanc. Vidare med den goda vita blenden från Rall. Jag valde en utsökt pinot noir från Cap Maritime i Hemel-En-Aarde där vinmakaren Gottfried Mocke från Boekenhoutskloof ligger bakom vinet. Alex är ganska ensam om att fullständigt älska gamay-druvan och självklart hade han tagit med sig en magnum Fleurie Domaine des Marrans från Beaujolais. Den oerhört sympatiske Antony Beck, som håller svälten från dörren äger även en helt fantastisk gård i Oregon. Vinet har nyligen blivit utnämnt som No. 1 i USA av någon guide och deras chardonnay har fått 98 poäng av Parker. Abbott Claim var en fullständigt outstanding pinot noir som bjöd på största elegans och utan att vara för söt som är brukligt. Jag fick välja ett vin till och det blev landets bästa Pinotage: Beeslaar. Det är den tidigare vinmakaren Abrie Beeslaar från Kanonkop som provar sina egna vingar. Ingen hade gissat på Pinotage…. För så god är inte druvan. Vi knöt ihop säcken med ytterligare ett par viner på Culture vinbar innan det blev läggdags, B.l.a en Echezeaux Grand Cru 2017 från Jacques Prieur.
I torsdags lämnade vi Cape Town bakom oss för Franschhoek. Tyvärr har det varit något virus i luften, vilket gjort att flera känt sig tjyvens i magen. Detta har dessvärre gått runt i gruppen. Vi besökte skulpturparken som ägs av Dylan Lewis. En skön promenad i en mycket vacker miljö. Det blev ett besök hos Meerlust Estate, som varit igång med kvalitetsviner sedan 1975. Man ligger relativt nära False Bay vilket gör att Pinot Noir fungerar här. En väldigt fin provning där jag älskar deras chardonnay och självklart husets blend Rubicon. Merparten av deras viner finns att tillgå på Systembolaget, så det är bara att beställa! Ett tips är Rubicon från 2021. Denna årgång är den bästa tillsammans med 2015 & 2017 de senaste tio åren.
Vi checkade in på ljuvliga Le Franschhoek Hotel och mina gäster var helt lyriska över sina rum. Det var säkert 10 år sedan jag bodde här senast och det blir säkert en ny bokning till nästa år. Ett plus är att man har en gratis shuttle service in till byn, som ligger 3 km. bort. På kvällen åt jag och Richard Hilton en god middag på japanska OKU. Förutom saké blev det en god Pinot Noir från Hamilton Russel.
Vin-äventyret startade i fredags med först ett besök hos eminente Bruwer Raats. Vi satt som vanligt på hans terrass och med hjälp av sönerna fick vi prova hela deras sortiment med fokus på Chenin blanc och Cabernet franc. Han berättarförmåga trollband gruppen och hans inlevelse över beskrivningen av jord-måner och druvsorter fick alla att lyssna med stora öron. Vinerna är som sagt av högsta klass och han är en person som alla bara älskar. Han berättade ingående om samarbetet med Sydafrikas första svarta diplomerade vinmakare, som han gör vinet MR de Compostela med. Vi fortsatte till Rust En Vrede som är betydligt mer turistiskt med pålästa ungdomar som serverar vinerna med briljans. Denna gång fick vi även prova deras Syrah Single Vineyard samt 1694, vilket är deras prisade flaggskepp.
Det är kul att testa lite nytt och på lunchen besökte vi Rykaarts at Longridge Winery. Vi åt en väldigt god meny ”family style” med vingårdens viner på Chenin Blanc och Cinsault. Bruwer´s bror Jasper är vinmakare här och han kom och hälsade. Rykaarts drivs av Ella som är dotter till Anthony Hamilton Russel och det var hon och hennes make som anordnade cateringen när Lis fyllde jämt för två år sedan.
På kvällen bjöd jag ut två återkommande gäster tillsammans med Richard på Arkeste at Chamonix Wine Estate. Det var mitt första besök, då det är svårt att få ett bord här. Dom berättade att nästa lediga bord är den 8e mars. Vi åt något så otroligt bra och upplevelsen uppfyllde mina högst ställda förväntningar. Det krispiga Porc bellyn till varmrätt var ”To die for”. Vi inledde med en MCC från Peter Ferreira 2016 Rosé innan vi avnjöt gårdens båda reserv-viner på chardonnay samt pinot noir. Ett väldigt bra besök och jag lär återkomma om ett år.
Nu har det gått en hel vecka sedan resan startade och vi har upplevt väldigt mycket. Idag lördag visste jag att mina gäster skulle bli väldigt nöjda. En heldag hos Hartenberg i Stellenbosch. Vi välkomnades av ägaren James Browne. Folk smörjde in sig med solskyddsfaktor och köpte hattar för det var stekhett och klarblå himmel. Upp på flaket på två traktorer och ett första stopp med Riesling samt två olika Chardonnay, med Eleanor som största vin. Upp på vagnen och iväg mot nästa stopp, där vi fick fler goda tilltugg till McKenzie, The Stork Shiraz och Gravel Hill Syrah. Man hade sedan dukat upp ett långbord i deras lummiga trädgård och bjöd på en fin buffé med sallader, nypotatis, kyckling samt en underbar oxfilé från egendomens egna tjurar.
Det är 18:45 lördag kväll och jag måste kasta mig in i duschen. Om en kvart skall Richard presentera sina fyra viner till en tre-rätters meny här på hotellet. Om en vecka återkommer jag med en ny rapport från Franschhoek, Stellenbosch samt safarin.
Bästa hälsningar
Håkan