Det är en mörk dag för Sydafrikas gastronomi. Jag nåddes nyligen av det tråkiga beskedet att mästaren Luke Dale-Roberts stänger sin prisbelönta restaurang The Test Kitchen i Old biquit mill i Cape Town. Han inledde sin karriär på La Colombe i Constantia och för 11 år sedan uppfylldes hans dröm med att öppna en egen krog. Redan efter ett år blev Luke utnämnd till ”årets kock” i Sydafrika. The Test Kitchen var under merparten av dessa år 1:a i Sydafrika och i dagsläget är man 48:a på S.Pellegrino & Acqua Panna´s TOP 50 lista i världen.
Jag var själv på plats i februari 2020 vid mitt senaste besök i Sydafrika med några resenärer och vi var samtliga fullständigt lyriska över Luke´s enorma kokkonst med ett nytt spektakulärt koncept på The Test Kitchen. Nya besök i februari 2022 var redan inplanerade.
Stängningen efter 11 succéfyllda år sedan mars 2020 har mycket att göra med pandemin som b.l.a orsakat 4 kostsamma lock-down´s utan någon som helst alkoholförsäljning. Luke Dale Roberts erkänner att det har varit svårt att fokusera på kreativitet i dessa tider då han har annat att tänka på med över 120 anställda, som inte fått någon som helst ersättning från staten. Luke har även märkt en ökning med catering i dessa tider då få njutit av Fine dining. Som No. 1 har man självfallet också en enorm press på sig att leverera och Luke känner att med att han stänger så kan han andas ut ett tag. Vad som händer framöver är lite osäkert, men det ryktas om spännande projekt i Johannesburg. Men jag hoppas personligen att något nytt, häftigt startas upp i Cape Town. Kanske med en något bättre adress än The biquit mill. Jag håller er uppdaterade.
Med tanke på Luke Dale Roberts så blev vi mycket goda vänner för 12-13 år sedan då han agerade kökschef på La Colombe. Vi hade ett gästspel tillsammans på Hotell Skansen/Sand i Båstad. Luke gjorde en 5-rätters meny under två kvällar med 100 gäster varje afton. Jag matchade hans kreationer med viner från Constantia samtidigt som jag kåserade om Sydafrika som vinland. Under årens lopp har jag följt honom med besök på hans restaurang och jag ser fram emot vad som händer med min vän.
Av en händelse besökte jag Båstad i helgen eftersom det var padel i världsklass mellan Amerika Vs. Europa. Alla de bästa var på plats…”Paquito”, Guiterrez, Bela, Coello, Lamperti, Ruiz m.f.l och jag har mycket att lära. I fredags var vi med vänner på Sand för att avnjuta en bättre måltid. Jag kan bara kort berätta om en något dråplig situation. Vi var några som beställde en hummer-Skagen och när jag fick in denna klassiker hittade jag bara räkor i röran? – Var är hummern, frågade jag undrande? Tyvärr har det blivit fel på leveransen, meddelande den mycket vänliga servisen. – Men skall ni inte berätta detta? Då dök hovmästaren upp och höll med om att detta var en katastrof och lovade att reparera misstaget. – Vill ni ha en halv hummer vardera till er Skagen??. Ja, ni läste rätt. Han skötte detta fint, men det blev en aning knasigt.
I onsdags hade vi en träff med Gastronauterna med Magnus Alqvist som fin värd. Upplägget var att var och en skulle ta med varsin butelj som serverades blint. Som vanligt var det en hög nivå och måste jag ranka vinerna så kommer här ett litet utlåtande om några av vinerna. 1989 Chateau Palmer 3 Cru Margaux- Bordeaux var helt ljuvlig med mogna tanniner, ceder, läder och tobak i en stor stil som en trettio-årig Bordeaux kan bjuda på. Jag tog med 2005 Almaviva från Maipo Valley i Chile. Ett joint venture mellan Concha y Toro och familjen Rothschild på Mouton. Här känner man en tydlig likhet med en storslagen Bordeaux, fast med lite sötaktig frukt i eftersmaken. Aalto PS från Ribera Del Duero imponerar alltid och 2005 visade återigen att man är en av de största årgångarna man producerat sedan starten 1999. Clos Apalta från 2014 var en annan imponerande, fruktdriven bomb från Chile. Här visar man prov på vad en inblandning av utsökta Carmenère kan göra för vinet. L´Inedit 2013 Riesling Schlossberg från Domaine Weinbach i Alsace var förföriskt god med aningen restsötma eftersom denna parcell plockas senast på detta fält som klassades första av samtliga Grand Cru´s 1975. Det var även spännande att efter säkert tjugo åt få prova det torra vinet ”Y” från Chateau d´Yquem. Jag kände inte igen vinet då det tidigare hade ett svagt inslag av botrytis i doften medan vinet var helt torrt. Denna gång kände man rena toner av Sauvignon Blanc i denna fina, torra vita Bordeaux.
Likt förra veckans blogg så nämnde jag att det blivit lite mer kontorsarbete den senaste tiden med en massa bekräftelser och inbetalningar. Jag har även bokat upp samtliga hotell för 2022 och imorgon måndag kommer min vän Clas Håkansson hit för att sätta ihop en ny broschyr med mitt vinreseprogram inför nästa år och jag kommer att lägga ut alla resor på hemsidan, så fort allt blir klart. Här har jag fin hjälp av Jonas Linné som sköter uppdateringar på sidan. I veckan blir det annars lite padel, bastu och middagar.
Jag vill önska er alla en fin vecka!
Håkan