I söndags lämnade vi underbara Franschhoek bakom oss och värmen skulle komma. Temperaturen har under veckan legat på mellan 28 – 38 grader. Vi åkte till min vän Bruwer Raats på förmiddagen för en trevlig provning. Han kommer till Sverige om en dryg månad. Först den 20e mars till Seaside i Åhus och dagen därpå till Sillen & Makrillen i Helsingborg. När man pratar om ”terroir” och jordmånens betydelse så finns det ingen bättre berättare än Bruwer. Han gick emot strömmen när han startade sin gård med två tomma händer 2000 och fokuserade på två druvsorter: Chenin Blanc och Cabernet Franc. Vi satt på hans trevliga terrass och njöt av de ljuvliga vinerna med MR de Compostella som topp vinet för dagen. Vi åt en väldigt god lunch hos Ella på Rykaarts at Longridge Winery, där Bruwers bror är vinmakare. Ella är förresten dotter till Anthony Hamilton Russell i Hemel-En-Aarde och hon driver krogen med sin man som bär samma namn som restaurangen.
Det var med stor spänning vi checkade in på Spier Hotel i Stellenbosch. Ett hotell som jag trakterat under alla år men som haft stängt i ett helt år för en omfattande renovering. Och vilka underbara rum!! Hela området med poolen och allt har genomgått en rejäl ansiktslyftning. Tack vara mina och Richard´s goda kontakter med ledningen så han vi kunnat pressa priset, även om det är dyrt. Här bodde vi under tre nätter och mina gäster älskade Spier.
I måndags besökte vi Vergelegen och deras helt fantastiska trädgård borta i Somerset West. Efter denna botaniska vandring så provade vi fyra utsökta viner innan vi åt en förstklassig lunch på lyxiga Delaire Graff. Men blir alldeles stum av denna flärd i en smakfull miljö. På kvällen presenterade Richard sina viner på den lokala krogen 96 at Winery Road. Vi avnjöt hans fyra viner och det beställdes genom Systembolaget 21 lådor, vilket gjort både Richard och importören Vinovum glada. Richard´s viner blir allt bättre och han har verkligen träffat rätt med sin Viognier.
Det är viktigt med en ledig dag och det hade vi i tisdags. Merparten slappade på Spier, tog en promenad, en massage eller dopp i den sköna poolen. Några valde att spela golf, några att åka till stranden Strand eller som några utforska Stellenbosch stad. På kvällen knöt vi ihop säcken med en avslutningsmiddag i civilisationen på Glenelly Wine Estate. Gården ägs av den dynamiska kvinnan Mme. May de Lencquesaing från Bordeaux. Vid 78 års ålder sålde denna kvinna slottet Chateau Pichon-Comtesse de Lalande i Pauillac-Bordeaux. De flesta hade säkert slagit sig till ro, men inte May. Efter en resa till Sydafrika så köpte hos en befintlig odling med persikor och satte igång med att plantera de klassiska Bordeaux druvorna. Men även Syrah och Chardonnay. I maj månad förra året fyllde Mme. De Lencquesaing 100 år och hon är ”still going strong”. Värd för denna kväll var barnbarnet Maxime. Vinerna är alldeles ljuvliga efter åtta år i källaren och kvällen till ära så serverades en 2017 som var sagolik.
Vi lämnade Cape Town bakom oss i onsdags och flög upp till Hoedspruit. Det tar knappt två och en halv timme att flyga upp till vår safari från Cape Town. Många har varit oroliga innan resan då man haft de häftigaste regnen på många år. Det har varit så eländigt att merparten av safari lodgerna och Krugerparken varit stängd under flera veckor. Det har varit översvämningar med totalt förstört vägnät. För tre veckor sedan lugnade man mig från Tshukudu Private Game Reserve att regnandet avtagit och man nu var i full gång med att laga vägarna. Vi kunde verkligen se sviterna efter denna naturkatastrof, men det var bara en jeep som fastnade i dyngan vid ett tillfälle.
Jag har varit på Tshukudu i alla år och känner mig som en av familjen Sussens som startade lodgen för 65 år sedan. Det har gått i berg- och dalbana genom åren med släktfejder och dödsfall fram till en hotellkedja tog över, även om vår ranger vid denna vistelse Chris Sussens äger marken. Man har nu kommit fram till att man skall gradera upp till 5-stjärnigt och allt skall stå klart om ett år. Jag tycker detta är synd eftersom priset kommer att dubbleras, även om jag får behålla mitt ”bra pris”. Jag frågade ledningen – Varför skall safari bara vara för de med väldigt tjock plånbok? Jag tycket att det är bra att det finns ett ställe till vettiga pengar, som Tshukudu där man ser massor av djur och kommer dom väldigt nära. Det är ingen överdådig lyx, men alla älskar stället med en helt underbar personal.
Vi såg allt utom leopard… men detta är mer regel än undantag. Jag som älskar reptiler fick inte heller se några ormar. Jag har sett svart mamba vid några tillfällen och även Boomslang som är kontinentens giftigaste orm där en droppe av dess gift räcker för att döda tjugo personer. Men denna sällsynta orm är skygg och som namnet indikerar så är det en träd-orm som lever i träden och åter helst fåglar, grodor, ödlor och där favoritfödan är kameleonten. Vi såg vad vi skulle utan att uppleva något spektakulärt som förra året då vi fick uppleva när en lejonhona klippte en zebra och då vi satt endast tio meter från denna kamp. Men så är livet. Att åka runt och lyssna på alla berättelser är helt fantastiskt och jag får ofta frågan – Blir du inte trött på safarin? Aldrig i livet och jag njuter av varenda sekund och inte minst att se mina gästers ögon, när de är på en safari för första gången.
Jag tog farväl av min härliga grupp som flög hem till kylan och jag tog flyget ner till Cape Town. På kvällen i fredags mötte jag min gamle vän Björn Persson som driver vinimportfirman Vinovum. Har representerar b.l.a Richard Hilton hemma i Sverige. Björn ville bjuda på en 2008 Taittinger Comtes de Champagne och jag tackade inte nej. Vi åt en god middag på grekisk/cypriotiska Ouzeri, som var bländande bra. Vi avslutade kvällen med ett glas i vinbaren Culture at Grub & Wine.
Idag lördag åkte jag ner till Camps Bay för lite avkoppling och sköna bad. Jag åt en god lunch på favoriten Paranga med tre goda viner. Jag tog även en skön massage på stranden, då nacke och rygg behövde mjukas upp. Jag har nu precis kommit hem efter en väldigt trevlig uppvaktning. Vi firade Ingrid Ludlam 90 år och det var hennes som Stephen som introducerade mig till Sydafrika 1999.
Imorgon söndag möter jag upp grupp nummer två på flygplatsen i Cape Town och sen börjar en ny resa med 30 förväntansfulla resenärer. Jag återkommer om en vecka med lite nyheter.
Bästa hälsningar
Håkan