Trots att jag om tio dagar blir pensionär och 65 år så har vi aldrig tänkt på något ställe utomlands. Jag och Lis känner att det finns så många platser kvar att upptäcka. Som exempel för ett par år sedan då vi utforskade Korsika. En ö som alla känner till och lovordar, men få har varit där. Likaså Sardinien som lär vara helt fantastiskt med sina underbara badvikar och natur. Men många jag pratat med har denna italienska pärla kvar på sin bucket list.
Igår fredag flög hela familjen med lille Nils i spetsen mycket smidigt med SAS från Kastrup direkt till Olbia belägen nordost på ön. Eftersom Costa Smeralda är väldigt dyrt så tog vi våra två hyrbilar och körde till nordvästkusten och byn Alghero. Här har vi hyrt ett fint hus och stannar i en vecka. Det kommer att bli dagsutflykter till stränder med paradis-känsla och på kvällarna lagar vi mat hemma då detta passar Nils bäst då han är 20 månader gammal och har sin egen agenda.
Då har vi också möjligheten att prova de goda lokala vinerna. Sardinien har en unik vinprofil med över 40 inhemska druvsorter. Ön domineras av den blå Cannonau, vilket är Grenache. Men även Carmignano är framträdande. På den vita sidan gäller Vermentino som ger områdets enda DOCG-klassade vin. Igår besöktes ett Enoteca och det blev en kartong med ”Gott och blandat”. Killen i butiken pratade sig varm om druvan Monica, som testades redan igår kväll med ett väldigt positivt resultat. En mild, mjuk och bärig druva som tillbringat en tid på fat och som var alldeles ljuvlig. Den vita Vernaccia di Oristano kom också med i kartongen till huset och det inköptes en vanlig variant, även om druvan används för att göra unika, fatlagrade och oxiderade viner som påminner om Sherry. Nästa vecka skall ni få en bättre sammanställning över öns viner, då vi håller oss lokalt på denna resa.
Men jag har direkt gått på en mina. Som första lunch så blev det specialiteten spagetti vongole. En favorit som jag avnjutit många gånger. Men här hade krogen tagit ut svängarna och rivit rikligt med Bottarga på toppen. Bottarga är saltad, lufttorkad fiskrom, vanligtvis från grå mulle eller blåfenad tonfisk. Man anser runt Medelhavet att detta är en delikatess. Men smaken är som baken…Bottarga bidrar med en kraftfull, koncentrerad ”umami-bomb” med en intensiv salt och ”fiskig smak” Och jag gillar inte alltför fiskiga smaker.
När vi kommer hem till helgen så fortsätter semestern. Jag laddar så smått inför en tennis-vecka i Båstad med herrarnas tävling. Jag hade min första tjänst som servitör just i Båstad på hotell Skansen sommaren 1978. På den tiden nyttjade jag inte alkohol, men minns att jag gjorde av med mer pengar än jag tjänade. Så kul hade jag. Jag har varit på plats varje sommar sedan dess förutom förra året. Och skall jag vara helt ärlig är jag inte så exalterad som vanligt då startfältet är högst mediokert med avsaknad av profiler och inga svenskar att räkna med. Affischnamnet Andrej Rublev från Ryssland kan jag vara utan.
För en dryg vecka sedan lade jag ut min Stora upplevelse resa 2028 till Australien och Nya Zeeland i kombination. Jag är fullt medveten om att man får gräva djupt i kakburken eller slå itu alla sina spargrisar för att göra denna resa, som kostar en slant. Men bara på en vecka har jag fått in 17 bokningar och då har vi en lång startsträcka på denna resa.
Nu laddar vi inför kvällens middag i vårt hus och alla hjälper till. En ynnest att få njuta en hel vecka med hela familjen samlad.
Nästa helg kommer en rapport från Sardinien
Bästa hälsningar
Håkan