I veckan som gick var jag och fem vänner på en studieresa till Paris för att utforska, för oss lite nya restauranger som vi hört mycket gott om. Målet med resan är alltid att beta av någon trestjärnig krog och programmet byggdes upp efter vår reservation på tisdagskvällen på Alleno-Paris.
I tisdags inledde vi med ett mycket klassiskt brasseri alldeles intill Bourse (börsen). Mer känt är kanske Vaudeville som ligger på andra sidan av denna vackra byggnad. Efter en tidig morgon var vi rejält hungriga och sugna på något klassiskt som en skiva anklever-terrin följt av en fin bit oxfilé med en pepparsås och fint skurna pommes frites. Det blev en god Condrieu från Tardieu-Laurent till vår starter och en ungdomlig St.-Emilion till våra köttbitar.
Willi´s Wine Bar ligger ett stenkast från Bourse och vi kunde inte låta bli att titta in och sen om dom hade något trevligt på vinlistan? Det blev en väldigt trevlig 2011 Chateau Pibarnon från Bandol i Provence.
Vi dressade om och var riktigt taggade inför kvällens trestjärniga besök. Yannick Alleno är en legendarisk kökschef som idag är 55 år gammal. Han började sin karriär på tvåstjärniga Drouant i Paris. 2003 tog han över matsalen på det lyxiga hotellet Le Meurice på Rue de Rivoli, där han stannade i tio år och fick två stjärnor innan Alain Ducasse tog över restaurangen. 2008 etablerade sig Yannick i skidorten Courchevel på Le 1947 at Cheval Blanc. 2014 blev Yannick Alleno erbjuden att ta över den anrika paviljongen Pavillon Ledoyen i början av Champs-Elysées. Det är här han har tre stjärnor. Likt andra stora kökschefer så har Yannick Alleno en rad av andra mattempel i städer som St.-Tropez, Marrakech, Dubai och Taipei.
Redan vid bokningen för sex månader sedan skulle man ha förbetalt för den stora menyn. 6 X 420 euro. 30.000:- sek. drog man alltså från mitt kort redan vid bokningen!?. Som vanligt fick vi frågan om det fanns några allergiker runt bordet, då man preparerat för en meny med nio mindre serveringar. Vi inledde med en Champagne från Beréche et Fils som aperétif, vidare med en Savennieres från Loire, Saint-Joseph Les Granits från Chapoutier i Rhone, Pouilly-Fuissé från Bourgogne samt en vit Languedoc från Danjou-Banessy. Inledningen av tre rätter var imponerande. Förrätten var slående lik den öppna salladen hos Martin Berasategui i San Sebastian. Lite märkligt att man knyckt en rätt rakt av. Bästa rätten för kvällen var krispiga blinis med kaviar och till detta en ljuvlig consommé från den för trettio år sedan avlidne köksmästaren Alain Chapel i Mionnay. Sen skulle det tyvärr dala rejält. En ångad John Dory var dränkt i en rökt ål sås?! En savarin kom sedan med lite musslor på toppen. Inte speciellt roligt. Wagyu-biffen var tillagad till perfektion. Sen kom tre desserter där de två första var onödiga. Stället är vackert, servicen 10 poäng…. Men Alleno Paris höll inte för tre stjärnor, tyvärr.
Tänk er att det var 39 år sedan då jag besökte La Tour d´Argent för första gången. Då fyllde min mor Elvy 50 år och restaurangen med sin pressade anka hade då tre stjärnor. Jag har besökt restaurangen väldigt många gånger och nyckelpersonerna som ägaren Mr. Terrail, hovmästaren, restaurangchefen och huvud sommelieren kom fram och hälsade väldigt välkomnande och hjärtligt. Man har haft stängt i ett år och gjort omfattande, mycket lyckade förändringar med b.l.a ett vackert, stort öppet kök där man kan känna pulsen från kockarna.
På La Tour d´Argent är det mycket prisvärt på lunchen. 150 euro för en fyrarätters. En äggrätt med tryffel, en utsökt havs-abborre, anka med en asiatisk touch samt en dessert på mandarin. Vi bad om att få lägga till de legendariska gäddquenellerna facon Andre Terrail, vilket gick alldeles utmärkt. Utsikten är fabulös och vi bara slog oss ner till bords för att njuta. Man har säkert anställt 15 personer till i matsalen och man får en stark känsla att man strävar efter ännu en stjärna, vilket det skulle visa sig att man absolut är värd.
Vinlistan är som en bibel och här saknas inget. Det finns få restauranger i världen där man kan beställa gamla viner till förhållandevis vettiga priser. Vi startar med 2012 Béreche & Fils Champagne ”Les Beaux Regards” Premier Cru. Vidare två viner från mästaren Domaine Francois Raveneau: 2000 1er Cru “Montée de Tonnerre” samt samma vin från 2006. Det första vinet hade en mer uttalad oxidation, men passade perfekt till den svarta tryffeln samt svamp-duxelles i botten av quenellerna. Vi fortsatte med ett helt magiskt vin: en 1996 vit Hermitage De L´Orée från Chapoutier. Ett fulländat, perfekt moget vin från Marsanne-druvan. Vi frågade efter ett ”mellan vin”, då jag fick syn på lite åldrad, fantastisk Bourgogne till ett humant pris. Det blev en 2002 Volnay-Champans 1er Cru från Domaines Comtes Lafon. Vid tidigare besökt har vi haft som vana att beställa ett vin med lite mer krut i och även så denna gång. 2009 samt 2010 Cornas från A. Clape i norra Rhone är helt makalöst bra. Man förstår att båda vinerna fått 100 poäng från Robert Parker. Meningarna gick isär vilket av vinerna som var störst denna onsdags-lunch och min röst föll på 2009an som hade en mer begynnande mognad.
Vi var i himmelen och oerhört nöjda. Men det fattades något och självklart rullades ost-vagnen fram. Man har en helt enorm Portvins-källare, men dessa utsökta viner beställs sällan enligt vår sommelier. Tidigare år har vi jämfört Taylor´s med Fonseca från 1992. Denna gång blev det en Quinta do Vesuvio från samma år, som öppnades med glödgad tång. Vi avslutade med en mogen, helt ljuvlig Sauternes: 1989 Chateau Lafaurie-Peyraguey 1er Grand Cru Classé. Man har sedan ny-öppningen en väldigt trevlig bar i bottenplanet. Där avslutade vi med ett glas Chartreuse VEP. När vi fick notan hade man inte debiterat oss för gäddquenellerna, kaffet eller vår Chartreuse!? Oerhört generöst och vi lär ses igen till våren då jag återvänder till Paris på min Champagne-resa.
La Tour d´Argent-besöket är ett minne för livet. En fulländad upplevelse och man kommer garanterat att få hänga upp en stjärna till. Denna sena eftermiddag blev det en liten tupplur innan kvällens middag.
Vid mitt besök i våras på trestjärniga Epicure fick jag tips från restaurangchefen om ett ställe där man går ut på själv när man är ledig. Le Bon George är ett litet brasseri. Packat med gäster och en förbokning är nödvändig då detta vattenhål alltid är fullbokad. Ägaren Benoit som vi hade hälsningar till var en rolig jäkel. Det blev en klassisk pate en croute som starter och en kyckling från Culoiseau till varmrätt. Kycklingen kan jämföras med den klassiska kycklingen från Bourg-en-Bresse. Här drack vi 2019 Chassagne-Montrachet 1 Cru ”Les Champs Gains” från mästaren Caroline Morey samt ett par 2015 Cote-Rotie ”Les Grandes Places” från Jean-Michel Gerin. Vilka helt fantastiska dagar!!
Nu är det helg och igår kväll hade vi skådespelerskan och tillika Lis tärna vid vårt bröllop 1988 på middag: Kajsa Ernst. Ikväll blir det middag på Drottninggatan 35 med vänner och imorgon jul-mys hos Kia & Håkan. I veckan rullar det på med nya äventyr som Köpenhamnsresa på tisdag i ”Kjell´s fotspår” med tio grabbar, Vinkväll på Nabo på onsdag, Besök på Daniel Berlin´s VYN på torsdag. Sen börjar det plana ut och familjen förbereder sig för jul.
Bästa hälsningar
Håkan