Semestern i Kroatien på ön Brac i byn Bol lider mot sitt slut. Det har varit en underbar helt avkopplande vecka med fokus på sol och bad. Rakt nedanför vårt Hotel Vitar har vi en utsökt beach-club med en natur-strand och en restaurang med vällagad mat. Här har vi hängt ganska mycket även om den berömda Zlatni Rat-stranden besökts vid två tillfällen.
Det har även blivit en heldags-tur med båt, då vi besökte Blå grottan, Gröna grottan, några andra strandhugg samt staden Hvar. Vi hade tänkt oss lite fler båtturer, men utbudet har inte varit det samma som på fastlandet.
På kvällarna har vi promenerat tio minuter in till byn för att äta middag. Vi har fått på tips från hotellet, Tripadviser och någon annan guide. Maten är god, men kommer inte upp till några högre höjder. Lammet var utsökt på Boket 78, havskräftstartaren på Taverna Riva väldigt god, risotton på bläckfisk med svart ris på Ribarska Kucica var riktigt bra liksom deras grillade fisk. Både jag och Lis älskar pizza och på Topolino hade vi ett par kvällar i deras lummiga trädgård, med trubadur samt pizzor i världsklass. Låter tråkigt med pizza, men jag hoppas att ni förstår.
Det har varit goda vita viner på Posip, Malvazija och Sauvignon Blanc som klarar sig i ett internationellt perspektiv. De röda där har Plavac mali briljerat…. Men det är inte så att vi släpar med oss några buteljer hem.
Imorgon söndag början vår resa hemåt och framför oss har vi en mycket innehållsrik vecka. När vi kommer hem har vår Markus och Sofia lovat oss en god söndagsmiddag. På måndag skall vi hem till Smulan och Jesper på middag för att därefter cykla bort till Sofiero Slottsträdgård för konsert med Gyllene Tider. På tisdag är det en långlunch hemma hos Mette och Pelle Wahlström. Vi blir ett riktigt trevligt gäng på tio personer som skall njuta i Hofterup.
På onsdag skall vi på Fredriksdalsteatern och se på Eva Rydberg´s föreställning Två man och en änka. Det är Eva´s sista säsong och det kommer säkert att bli lite känslor. Jag har varit på teatern ända sedan jag var en liten grabb då en viss Nils Poppe stod för humorn. På torsdag är inget planerat förutom att jag skall ta emot en god låda vin.
Det kan inte ha undgått något att danska WineFinder vann i hovrätten mot Systembolaget. Jag var faktiskt med och startade WineFinder 2005. Från början satsade vi på Primeur försäljning av Bordeaux i årgångarna 2004 & 2005. 2007 ändrade man riktning med distansförsäljning och ett brett sortiment av kvalitetsviner. Jag har aldrig ägt något i bolaget utan arbetade på konsultbasis med att bygga upp sortimentet och skriva texter efter att ”expert-panelen” sagt sitt. Jag lämnade WineFinder 2011. Men genom åren har jag emellanåt köpt några buteljer. Nu närmast väntar jag som jag nämnt på en tolva 2020 Chateau Malescot St.-Exupery från Margaux.
På fredag fyller jag år och det blir en trevlig middag med min fina familj.
På lördag kommer det att bli en riktigt stor dag för mig!!! Genom åren har jag alltid traktat efter att få testa vinet The Screaming Eagle från Napa Valley. Av alla världens Stora viner är det just detta vin som saknats för mig på min bucket list. The Screaming Eagle är en egendom beläget i Oakville – Napa Valley. Ägaren Jean Philips startade upp gården 1986. Den första årgången var 1992 som lanserades 1995. Efter att Robert Parker varit väldigt positiv med sina 99 poäng av premiär-årgången så skapades ett intresse för vinet. Idag ligger priset på ca. 3.000 US dollar/buteljen av en ny årgång.
När jag var med min grupp i Napa Valley 2018 hittade jag en butelj i en butik för 25.000:-. Jag tog mikrofonen och efterlyste fyra volontärer, som kunde tänka sig att betala 5.000:- för ett rejält glas av detta mytomspunna vin. Det gick blixtsnabbt att få fyra armar i luften med nyfikna provare. Dessvärre var vinet från 2011, som är det sämsta årgången på många år och vi struntade i köpet. Skall man prova The Screaming Eagle för dessa pengar, så måste det vara från en god årgång.
Min gamle vän ”mästerkocken” från Bocuse d´Or och TV-profilen Sebastian Gibrand kommer hem till mig och tar med sig två kompanjoner, en trevlig meny samt en butelj The Screaming Eagle. Jag kommer att öppna min källare och korka upp det bästa man kan tänka sig samt att jag bjudit in tre likasinnade vänner med lika fina källare. Som entré till denna middag får dessa pojkar ta med varsin riktigt högklassig butelj.
Självklart kan inte ett vin vara värt dessa pengar. Men allt började med en välgörenhetsauktion i Napa Valley, där en familj köpte en låda till ett rekordhögt pris. Flera andra intressenter hängde på och betalade detta höga belopp för en låda av detta ”nya vin”. Sen har sagan fortsatt. Jag återkommer om en vecka med en rapport.
Vi håller kontakten och ha en skön vecka
Bästa hälsningar
Håkan